Ett bref från det gamla slottet. Denna gång, älskade Werner, har jag mycket att berätta, hvilket fröjdar mig, tersom du då åtminstone kan ha något nöje af mitt bref. Då jag läser dina vet jag ej om jag skall glädjas eller gråta; jag är så stolt och så ly öfver att du skritver till mig, men på g så rädd att svara dis, emedan jag alitförväl vet att ingenting dugligt flyter ur min penna. Då skrifver jag umerligen mycket bättre i tankarne; men när jag sitter så här högtidligt med ett rent pappersark och det störd hushållsbläckhurnet