Aftonbladet – 8 april 1868, sida 3

I stisk, rationalistisk, bekräfta fakta, rådfråg b naturen: Da ya sknningarne måste hög förkunnas, utan aiseende pa HY bre ; konseqvenser må bli, endast derför att d ) äro sanningar. Men må vi icke låta led: -108sS af vägen af våra fiender, Jåt m oss Ar ti beta, inina herrar, lätom oss studera! Arbe4 tet är själens sanna helsa, de förföljdes hopj A a och deras tröst, som måste hda i afvaktar på bättre tider. — Dessa ord mottogos mec entusiastiskt bi NORD-TYSKLAND. Förbundsriksdagen behandlade i sessioner den 3 dennes Laskers förslag om om talfri hetens utsträckning till samtliga de särskilds landtdagarne. Förbundskommissarien Watzdorf ansåg riksdagen inkompetent i denna fråga. Grefve Bismarck sade sig vara glac öfver förslaget såsom ett vittnesbörd om förtroende till förbundsförfattningen; för sin de skulle tal; icke svika detta törtroende. Har förklarade således, att han för sih person betraktade förslaget såsom ett ondt, men hvilket han under gifna omständigheter skulle antaga såsom pris för freden. Dertill vore här emellertid ingen utsigt förhanden, då förj bundsregeringarne torde betrakta förslagets antagande såsom skadligt och som ett tväng. Erhölle alla landtdagar talfrihet, så skulle vi slutligen nödgas med samma rätt bevilja den åt valoch folkförsamlingar. På preussiskt område ville tal. bemöda sig att tillfredsställa förslagets upphofsman; på förbundsgebitet kunde han icke tillstyrka förslaget. Slutligen blef Laskers förslag antaget med 119 röster mot 65. I samma session uppdrogs åt riksdagens president att för tyskarne i Neworleans, hvilka tillsändt riksdagen en adress och en fana, förklara husets tacksamhet och att låta upphänga fanan i riksdagshuset. Från Bremen skrifves den 2 dennes: Den expedition af utvandrare, som i dessa dagar afgår härifrån till Nordamerika, är en af de starkaste vi någonsin upplefvat. Redan i flera dagar har man sett stora skaror af utvandrare draga genom Bremens gator; deras hela antal uppskattas till 6—8000. På expeditionskontoren arbetas natt och dag med för stärkt personal. Sachsen, Schlesien, Thärin gen och Ponnnern äro starkast represente rade bland utvandrarne; de flesta äro doci från Böhmen. Om få dagar lemnar en flot tilj af 16—18 fartyg vår hamn för att för den med Europa utledsna befolkningen öfvej oceanen till Amerika. Hamburgs och Bremens handelsflaggor, hvilka under århundraden varit kända och aktade på alla verldens haf, försvunno den 1 dennes kl. 12 på middagen från alla i dessa hamnar liggande der hemmahörande fartyg, på hvilka 1 stället den nya nordtyska förbundsflaggan då hissades. Akten försiggick utan någon slags högtidlighet och med mindre lifligt deltagande än man hade väntat. ÖSTERRIKE. Ett telegram från Wien af den 3 April meddelar, att riksrådets deputeradekammare nämnde dag antagit lagförslagen rörande de interkonfessionella förhållandena med ett af regeringen understödt amendement beträffande inställning af arbete på sönoch högtidsdagar. Samma dag framlade justitieministern för RÖST Ti leputeradekammaren ett lagförslag angående jurydomstolars införande. Volksfreund meddelar en af 14 kyrkofurstar undertecknad och till ministerpresidenten : urst Auersperg ställd skrifvelse, i hvilken ittryckes farhåga att på grund af konstituionens första artikel kyrkan hädanefter skall li beröfvad rättigheten att sjelfständigt aföra sina egna angelägenheter. Samma blad mtalar att den för konkordatets revision i tom nedsatta kommissionen affattat en pronemoria, hvilken, åtföljd af en inledande not f kardinal Antonelli, i dessa dagar inträffat Wien. Neue freie Presse skrifver: Medan i hela Juropa den, framgångsrika striden mot konordatet i Österrike följes med glad späning, har furst-biskopen af Bresslau, medlem f österrikiska herrehuset, de sista tre daarne hållit en allmän gudstjenst i den preusiska delen af sitt stift, för att bedja för den etryckta katolska, kyrkan i Italien, Ryssund, Polen och Österrike; påfven har iandning af denna gudstjenst meddelat en alllän aflat. SCHW EIZ. Ett telegram från Geneve af den 2 April 1reddelar, att patroner och arbetare uppdrait ät presidenten i statsrådet, Camperio, att ppgöra en förlikning dem emellan, och att il utsigt således var förhand till arbetareonflikternas upphörande. I förbundsrådets ession den 3 dennes tillkännagafs officielt, tt alla underrättelser om att franska truper blifvit förlagda i de franska gränsorterna ärmast Geneve saknade grund.