Aftonbladet – 7 april 1868, sida 2

trud på det högsta, och så hängaf sig modershjertat åt förhoppningen att se uppfylld sin varmaste önskan på jorden. Hon uppfostrade dessutom sjelf efter hand sin tilltänkta svärdotter, ty dennas mor undervisade väl sina döttrar i husliga arbeten, men icke i finare broderier, i sjukoch fattigvård och dylika saker, hvilka alla tillhöra en presthustrus kall på landet. Så satt Gertrud mången söndag hela timmar hos Werners mor, lärde sig knytning och att på siden brodera förgät-mig-ej och dufvor som kysstes, och gick dessemeilan vid sin gudmors sida i de fattigas kojor, der hennes vänliga ord och milda blå ögon spridde nycken glädje. Vid dessa sina besök hos prestfrun hörde hon afhandlas dettema, som ör henne var det intressantaste på jorden, nemligen hennes barndoms lekkamrat, vid vilken hennes unga hjerta var fästadt med n stark, henne sjelf omedveten kärlek. Else var emellertid nu som alltid den, som hade nesta nyttan af systerns flit, ty än fick hon vf denna röda silkesnät med inknutna guldrådar för att hålla de svallande lockarne i styr, än små halfhandskar till de vackra sysslolösa händerna, handskar som sågo ut utt vara väfda af spindelväf, så fina voro de. Sjelf hade Gertrud minsann aldrig burit så vackra saker, och i allmänhet var systrarnes ägt högst olika. vad som förtjuste Else, kunde Gertrud ulsicke med för sin egen del, och deraf kom ig att den ena dansade fram i ljusa glada ärger, under det den andra blott bar enkla bemärkta saker, Allting tycktes också passa ilse och föll sig för henne så helt naturligt; nen om hon deremot slingrade en ranka ring systerns blonda flätor eller fäste en andros på hennes drägt, sade alltid fadren, det han skakade på hufvudet: Så utstyrd