Aftonbladet – 7 april 1868, sida 2

SLOTTET VID WESER. ) En sannfärdig historia at ELISE POLKO, Öfoersättning af Lea. Haltandet — hur omärkligt det än var och en stor svaghet i foten — gjorde den unge mannen, till hans egen sorg, oduglig för. den militära banan. Tre gånger hade han, då det kära fäderneslandet kallade sina söner till vapen, inställt sig, och alla tre gångerna blifvit afvisad. Detta var den enda sorgen i hans lefnad, men hvilken han omsorgsfullt dolde för henne som ofrivilligt vållat den. Gertrud hade dock reda härpå och talade ofta med prestfrun om saken, samt försökte äfven att efter bästa förmåga trösta den unge lekkamraten. Hon var till allt detta prestfruns guddotter, och Werners välmående och raktiska mor visste alltför väl åt hvilka änder hon en gång ville anförtro sin son och — prinsessans hvita skor. Hennes älsklings madonna-ansibte var ju äfven i henneg tycke tusen gånger skönare än den der lilla zigenerskans, och den hederliga frun råkade alltid i dåligt lynne när den förnäme egaren till det hvita huset, hvilken stundom kom öfver ifrån Hannover, i full förtjusning förliknade Elses vackra hufvud vid Murillos Madonna,. Vid de anmärkningar prestfrun då i sin ifver gjorde, förblef Werner alltid tyst; han yttrade sig i allmänhet föga eller intet öfver Else, men berömde deremot Ger) Sv A. B. tr 26, 78 och 79.