Aftonbladet – 6 april 1868, sida 3

VA SYPEUTTe BLEVTEIIEERPA a Senom gatorna, öfverföllo invånarne unde ropet: Se der kommer en ny ryss! refy tjner skyltarne med polska inskrifter och gjor de inbrott i ett värdshus, der de skötlad allting och lemlästade värden; en jude. Et Jannat band druckna soldater föröfvade lika ledes barbariska handlingar på den gata son för till Koprzywnika. En förpaktare, son höll på att köra hem, blef sålunda hejdad a soldaterna och uppmanad att gifva dem penningar för att de skulle kunna dricka föj czarens helsa och Rysslands lycka. Då för. paktaren ville köra vidare utan att uppfylls MER deras begäran, ryckte de honom ner frår vagnen och kastade honom till jorden, der han sedermera fanns badande i sitt blod. I Moskwa har nyligen furst Peter GortI schakoff aflidit. Ilan hade redan varit med om 1808 och 9I års kampanj i Finland. Under Krimkriget deltog han i den hetaste delen af slaget vid Alma, der af den honom omgifvande stabeh endast ei adjutant blef vid lif. Sjelf fick han vid detta tillfälle hästen dödskjuten. Vid reträtten till Sevastopol kommenderade han alla landttrupper under furst Menschikoffs öfverbefäl samt var sedan chef för 6:te armekåren. År 1855 lemnade han krigarebanan och inträdde i rikskonseljen. — Han var bland annat utländsk ledamot af svenska krigsvetenskapsakademien. De till Siberien förvista straff-fångarnes ställning skall komma att förbättras. Förslager af generalguvernörerna i Siberien och af fandra med tillståndet förtroghe inän ligga nu Junder högre pröfning. De gälla en grundIlig reform af administrationen öfver de förvista straff-fångarne. Vidare föreslås att fängarne skulle få andel i inkomsten af det arbete de förrätta, för att hafva en penning då de uttjent sitt straffarbete, m. m. Allenast från Ryssland — utom Finland och Polen — deporteras årligen 1000 straff-fångar. NORD-AMERIKA. Den 13 Mars var den dag till hvilken presidenten Johnson var kallad att personligen eller genom ombud inställa sig inför senaten för att svara på de mot honom gjorda anklagelserna. Klockan 1 infann sig i senaten öfverdomaren Chase. Senatens president Wade lemnade ordförandeplatsen, som Chase intog, och det tillkännagafs att domstolens session tagit sin början. Åskådarplatserna erbjödo en glänsande anblick. Inträdeskorten hade blifvit med omsorg utdelade, och lejonparten hade det täcka könet förstått att skaffa sig. De sju som i folkets namn utföra anklagelsen inträdde och intogo de dem anvisade platserna. Senatens sergeant at arms (fiskal) erhöll nu befallning att förekalla den anklagade. Med högljudd stämma ropade han tre gånger: Andrew Johnson! Alla blickade med andlös 4 man ej hvad den anklagade beslutit. I hans ställe framträdde de af honom utsedda advokaterna Stanberry, som nedlagt sitt generaladvokatsembete för att kunna helt och hället egna sig åt försvaret, Curtis och Nelson. Utom dessa ha äfven Black och Ewarts åtagit sig att föra presidentens sak, så att ej mindre än fem af landets skickligaste sakförare komma att uppträda på hans sida. De båda sistnämnda voro dock nu ej närvarande. Stanberry uppläste en till domstolen ställd skrift från den anklagade, hvari han förklarade att han behöfde minst 40 dagar att bereda sig på sitt försvar. Denna ansökan betecknades från kärandesidan, af Bingham och Wilson, såsom oförenlig med de för nade Rb 5 gr Tr Ur a sd nde att bevilja. Stanberry åberopade sig på prejudikater och förklarade att en grym orätt skulle vederfaras den anklagade om man nekade honom den begärda fristen och kunde ej inse hvarför denna rättegång skulle drifvas med telegrafeller jernvägshastighet. Detta gaf Butler, en annan af anklagelsekomitens medlemmar, anledning till ett glänsande tal. Om prejudikater, sade han, kunde här ej vara frågan. Aldrig förut hade det händt, att ett folk strängt inom konstitutionens gränser dragit sin högste embetsman inför rätta, och detta fall måste derför betrakjas såsom stående alldeles enstaka. Ivarför telegrafoch jernvägshastighet ej skulle användas, kunde han ej inse, då telegrafer och ernvägar just gjorde det möjligt, att hastigt inskaffa vittnen och hvad eljest vore af behof, a att derförut fyratio dagar varit erforderliga wu ett vida kortare anstand vore tillräckligt. Det vore för det allmänna af vigt att ingen id förspilldes. Samme man, som vore inför lomstolen instämd för svåra förbrytelser emot örenta Staternas folk, stode der som högte befälhafvare öfver armen och flottan. xenom sina rådgifvare beherrskade han finanrna och ålla de andra departementerna. In dan makt vore farlig i en mans hand som ust blifvit anklagad för missbruk af makten. fan hade redan haft fullt tillräcklig tid att bereda sig, och hvarje uppskof vore för ör honom öfverflödigt, men för folket redan lerför förderfligt, emedan tills denna sak Nlefve afgjord vissa delar af förvaltningen, t. Xx. krigsdepatementet, skulle befinna sig i ulikomlig stockning och affärsverlden behöfde ugn och säkerhet för att kunna hemta sig rän sin till hufvudsakligaste delen af den nklagade förorsakade tryckta ställning. Domstolen drog sig tillbaka, och nu följde n halfannan timmes hemlig öfverläggning, fter hvars slut tillkännagafs, att den anlagade fått sig beviljadt ett anstånd af tio agar eller till den 23 Mars. Detta domstolens utslag, skrifver en korespondent till National Zeitung, har på preidenten och hans anhängare gjort ett nedjaende intryck. Hade man förut hängifvit g åt den föreställningen att senaten skulle wa imponera på sig och rättegången reduera sig till en tom formalitet, så begynner lan nu att komma underfund med att anlagelsen menad på fullt allvar. Huru Illdeles nödvändigt det är att ej medgifva agot obehöfligt dröjsmål synes deraf att residenten låter general Thomas som krigsg pänning åt dörren, ty ännu visste ttegången fastställda reglorna och omöjlig 1 mm AA — tan 2 Dm fa A f d f vinister deltaga i kabinettsförhandlingarne, so. ch denne till och med nyss inför represen-sta unthusets rekonstruktionskomite öppet förfrö larat, att han på något sätt skall bemäkåst ga sig det i hans tankar honom tillhöriga i rigsministeriet. bli Det republikanska statskonventet i Penn-af rlvanien har som sin kandidat till presidentsar ten enstämmigt uppställt Grant och tillldel e-presidentsposten statens förre guvernör m artin. Konventets platform har en mycll et bestämd prägel, gillar kongressens, Stan-19 ns och Grants hållning, fördömer presidenbet n, och uttalar sig energiskt och otvetydigt! my r ett samvetsgrannt betalande af nationalvo ulden. TF