Aftonbladet – 6 april 1868, sida 2

e mellan hvarje storthing hggande tre aren åder i hela landet, och hvari denna gång cke ens offentliggörandet af unionskomitens örslag lyckats göra någon förändring, börjar u att allösas af lifliga diskussioner om de örestående storthingsvalen. Hvad hufvud taden beträffar, är det ännu stilla, emedan alet här brukar försiggå först fram emot nidsommar, I flera af landtdistrikterna och måstäderna deremot är fälttåget öppnadt, ch om man på de flesta ställen ännu icke jar orsak att emotse någon särdeles häftig ralstrid, då det icke är fiendtliga partier, itan på sin höjd blott. divergerande äåsigter, om stå emot hvarandra, ser det dock ut, om om valen denna gång i högre grad än ljest skulle komma att bli ett uttryck för le inom vederbörande kretsar rådande poliiska åsigterna, att valmännen icke blott såom eljest skola fästa sig vid kandidatens 1ederlighet, hans nitiska deltagande i komnunalärendena och hans sociala ställning, tan äfven vid om han kan antagas dela sina sommittenters uppfattning om tidsenligheten vf de politiska reformer, som stå främst. på öredragningslistan. Den Jaabekska agitaionen med sitt bestämda program är ett af ecknen till, att bland den stora massan önsklingar börja röra sig, hvilka dock otvifvelAktigt snart skulle dö bort, om de öfverlemrades åt Sik sjelfva och det visade sig, att le icke ledde till någon direkt materiel förnån, men ur hvilka måhända någonting godt an utveckla sig, om ledningen kommer i hän lerna på andra än de föga insigtsfullå män, som nu genom sitt politiska rabulisteri förlerfva både sig sjelfva och det goda, som ligger i en inverkan på massan i riktningen ut ett lifligare deltagande i det offentliga lifvet. De hittills försiggångna valen äro ganska betecknande. I Österrisör har man valt en telegrafinspektör P. C. Björnsgaard, hvilken på den sista tiden såsom redaktör af Nedenes Amtstidende utvecklat en journalistisk förmåga, till hvilken vår landsortspress på de senare åren icke har haft många sidostycken att uppvisa. I Kragerö har man atervalt advokaten H. A. Bentsen, också en od frisinnad man, och i Stavanger strider man i dessa dagar om valet af rektor J. W. C. Steen. En strid sådan som denna sistnämnda antyder rätt väl, huru politiskt oskyldige vi ännu i många afseenden äro. Såsom passionerad politikus, starkt utpräglad liberal och skarpsinnig kritikus — han har också under de senare storthingen beklädt den vigtiga platsen såsom ordförande för det utskott, som har att granska regeringens protokoller — är Steen en af thingets mest framstående män, hvilket icke en gång hans politiska motståndare kunna förneka, och det storthing, i hvilket han icke komme att sitta, skulle i hög grad sakna den oro, som drifver hela mekanismen. Tyvärr har han likväl efter det sista storthinget utbytt sitt rektorati Tromsö fr anna sr —FA 0 or FR ÖM PM PM JA mot ett dylikt i Stavanger, och nu börjar man il. den goda vestlandska staden, hvarest sillen: och zulumissionen äro det intressantaste, man: har att lefva för, att skaka på hufvudet mot Steens val, icke derföre att man ogillar hans politiska grundsatser (om dem är det Knappt arl ens fråga), utan emedan han ännu icke varit länge nog i Stavanger för: att kunna passera graderna inom kommunalstyrelsen och derigenom lära känna de stavangerska förhållandena tillräckligt, samt dertill slutligen för det att man har en annan man, en mycket skicklig, men på storthinget föga framstående doktor, hvilken man tyckes finna det vara synd att tillfoga den förnärmelsen att ej omvälja honom. På detta sätt är det man i stadens organ väger och vräker en man, hvars namn — dels till förargelse, dels till bifall — är kändt i hela landet. Går man derefter åter längre ned, blir det ännu värre. Bland de andra storthingskandidaterna — staden skall sända två representanter — är en f. d. sjöofficer, hvilken en insändare har fått det infallet att nämna. Nästa dag kommer en annan insändare och beskyller mannen för att en gång vid en fest för några svenska sjöofficerare ha hållit ett tål, som var anlagdt på att ställa sig in hos allerhögsta vederbörande, och hvarför han också kort derefter skulle ha erhållit honorarium i form af en orden. Emellertid är det dock endast undantagsvis som valrörelsen afitager denna prägel åtminstone i de distrikter, der man har politiskt myndige män till representanter. En annan sak är det naturligtvis der, hvarestl. man icke till sin disposition har någon, som bryr sig om eller har lust för den politiska sidan af storthingsrepresentantens kall; någon framställning af åsigter eger vanligtvis icke rum före valet, och dettas utgång kommer således väsendtligen att bero på den duglighet, vederbörande storthingsmansämne ådagalagt i kommunalstyrelsen. I Kristiania, der man skulle vänta sig den häftigaste sammanstötningen mellan de stridiga hufvudåsigterna, skall underligt nog valet denna gång knappt komma att erbjuda det ringaste politiska intresse, då den ende nye man, som har någon utsigt att bli vald, justitiarien Lambrechts, hittills icke har spelat någon politisk roll, men deremot åtnjuter stort förtroende såsom jurist, likasom han är allmänt aktad och afhållen för sin sällsynta humanitet och samvetsgrannhet. Ett par andra namn ha blifvit framkastade, för att försöka om man skulle nappa på dem; men det fions ingen utsigt till att någon skall gifva sin röst hvarken åt professor Aschehoug eller regeringsadvokaten Dunker. Genom att icke åt någondera af dem -— båda två för öfrigt högt begåfvade och arbetsamme män — öppna tillträde till kommunalrepresentationen ha hufvudstadens medborgare visat, att de icke hysa någon riktig tillit till dem; af hvilka skäl och om med rätt eller orätt kan här vara likgiltigt; jag konstaterar endast faktum. I det hufvudstaden närmast liggande landtdistriktet, Akershuus amt, skall också åtminstone en plats bli ledig, i det att en af de förre representanterne har kommit under åtal inför domstol för några trakasserier med ett assurancebolag. Till denna plats har man nu åter uppställt prof. L. K. Daa, ovisst om med större framgång än vid föregående tillfällen. Märkligt är det, att denne man nu så länge har varit aflägsnad från den politiskaarenan, ehuru hans första offentliga verk-l: samhet såsom storthingsman och politisk för-. fattare på sätt och vis var utgångspunkten : för den närmast efter engelskt mönster anlagda liberalism, till hvars grundsatser sedan den tiden många af våra bäste män ha slutit sig och som måste hufvudsakligen sägas utra nraorammet fär den generation. som nu