Aftonbladet – 4 april 1868, sida 3

Att korteligen härom. (d. v. s. om sina lidanden i fängelset) .något nämna, anför Öman vidare, så satt jag i två år under nya rådhuset i ett stort, högt, kallt, fuktigt, mörkt och hvälfdt rum, nästan som en källare under jorden, med ett litet fönsterhål högt uppe under hvalfvet, derest jag i hela de två åren sjelf måste hålla mig med ved af de 12 re kopparmynts underhåll om dagen. Sedermera har drag och kalla rum så mycket bidragit tills jag för 8 år sedan föll i värsta slaget af friselfeber, som, jemte andra plågor, haft ett omåtteligt svättande med sig, hvaraf fast många svårigheter förorsakats med klädtorkning och kläders anskaffande (för de många dagliga ombytens skull) hvartill litet rum och tillfälle mesta tiderna varit; men det Kar varit mig den största svårigheten, att jag i allt detta i hela 8 års tid dels ganska litet och dels alls intet förmått att hjelpa och sköta mig; men på nägden (— på stället, eller i trakten?) har ingen handräckning varit att få för betalning; för den skull har jag när någon hjelp varit att få för betalning under tiden i 12 å 20 veckor i sender måst betala 3 å 4 daler kopparmynt i veckan för bara skötseln, hvaremot jag i underhåll åtnjutit allenast 2 daler 20 öre k. m. i veckan. Detta har jag allenast skolat nämna, Guds underbara godhet till pris, som igenom sin eg försyn till ett vittnesbyrd mot vederbörandes hårda förfarande har sa underbart uppe. mitt lif, som eljest långt för detta hade måst gå under, — till att förtiga de Fr svårigheter som af brist å det nödvändig: 8förorsakats under en så fängvarig och ofta öfvermåttan besvärlig sjukdom. — Fastän konsistorium om hans usla tillstånd redan för 2 år sedan (1761) underrättats, så har dock allt hittills ingen ändrimg häruti blifvit gjord. Jag tviflar att förnuftiga hedningar skulle handla så obarmhertigt mot osjäliga kreatur. Derföre om jag nu längre döljde dessa omständigheter för h. kongl. hofrätten, så kunde jag oci göra mig skyldig ,till min egen förtidiga död). Öman begär nu att hofrätten måtte ålägga konsistorium att framgifva och communicera honom till öfvervägande de skäl och grunder utur konsistorii protokoller, hvarvid konsistorium, efter k. hofrättens befallning 1741, har sökt att öfvertyga honom om de irrigheter för hvilka han blifvit beskylld, och för hvilka, ehuru obevista, han alltsedan varit fängslad till sin helsas grundliga ruin. Om han tidigare fått en sådan kommunikation, och om den, grundat sig på öfvertygande skäl, så hade Ö. efter ett opartiskt nde kunnat se om han varit skyldig, och således fått tillfälle ifva konsistorium rätt, eller ock vidare förklara sig. Föröfrigt hänvisade Ö. hofrätten till fångpredikanten Hjortzberg, som flitigt ett halft år (efter konsistorii uppdrag 1761) för-. hört Öman, då Hjortzberg upplyst att konsistorium just intet ansåge något ff hvad O. tänkte) för irrigt, allenast han ville lofva att intet utsprida några meningar,; men då Öman begärde att få veta hvilka meningar vora honom förbjudna att utsprida, så hade han dock icke fått namn på någon enda mening,, — Vidare hade Öman frågat Hjortzberg hvaruti hans irrigheter bestodo, och till svar erhållit: deri att Öman icke öfverensstämde med Lutheri mening om nattvarden. I anledning deraf meddelar Öman hofrätten en mycket omständlig redogörelse för sin uppfattning om nattvarden, citerande dervid en mängd bibelspråk till stöd för sin menig. Han itererar sin begäran att hofrätten ryåtte befordra saken till ett skyndsamt oci högrättvist slut, — ty, säger han, om jag intet får frihet nästkommande hyrestid (Öktober?) att låta höra efter rom i någon gård der fattigt folk bor, som för skälig betalning kan göra mig den handräckning, som mitt närvarande usla tillstånd fordrar, så ser jag intet huru jag skall bärga mitt lif öfver nästkommande vinter med den närvarande anstalten,, — och tilläger: jag är ju dock intet dömd att vara någon lifstidsfånge, än mindre att jag skulle och måste marteras till döds i fängelset under ett så misserabelt sjukt tillstånd, utan jag är allenast inmanter lindrigt fängelse till os konsistorium sk.äigen och af Guds ord skulle öfvertyga mi om de ofta bemälte irrigheter; derföre må ag nu med rätta fråga efter hvar sådana sfvertygande skäl af Guds ord äro blefne i års tid. Detta memorial, som med en deles vacker handstil, påtagligen icke gen, är utskrifvet, slutar sålunda: Föröft förblifver jag rg Guds nåd gierna fter min plikt höglofliga k. hofrättens unlerdån-ödmjukaste tjenare. Denna skrift, som, enligt derå skedd aneckning, synes hafva till hofrätten inkommit len 19 Juli 1763, hade den verkan att fångpredikanten Hjortzberg — enligt hvad han i konsistorium den 2 Aug. anmälde — vore i vofrätten uppkallad, förmodligen för att sitt yttrande aflemna huruvida Öman numera beunnes skickelig att lösgifvas utur fängelset. Oman befanns dock i sina tankar i religion ika sinnad som tillförene, och när Hjortzerg velat honom rand punkter han or vilse, så hade han klagat öfver hufvudra och begärt skriftlig deduktion i ämnet wilken åter Hjortzberg, icke vågat honom illställa af fruktan att Öman derigenom skulle: Nlifva så mycket mera brydd, retad och möjigen sin sak förvärrax. Konsistorium biträdde Hjortzbergs mening tt Öman, som nu är stilla och foglig i de amtal som med honom hållas, borde utur t långvariga häkte lösgifvas, hvarefter på ns uppförande finge ankomma huruvida han tändig frihet borde njutan. Den 6 Aug. anmälde Hjortzberg i konsistoium, att han vid höggunstigt lemnadt företräde hofrätten afgifvit sitt memorial och framfört onsistorii enträgna och ödmjuka Supplik att )man åtminstone på försök skulle frigifvas; nen hofrätten hade derpå genast svarat, att, anseende till sakens stora vigt, skulle konistorium, , sedan Pp kapet i S:t Jacobi esökt Oman och honom väl förhört, afifva skriftligt utlåtande. Dermed var konistorum redan den, 16 färdigt och suppliceade enträget om Ömans frigifvande på för ök, — Hvad hofrätten derpå den 17 resolerade — att någon resolution meddelades ynes af anteckningek. på Ömans memorial — unna. vi icke me dela, ty hofrättens krimi-. alprotokoller. för året 1763 äro troligen upp— unna. Ömans namn förekommer icke viare hvarken i hofrättens eller i konsistorii rotokoller, och vi draga deraf den slutsats tt han frigifvits afhofrätten, ty i motsatt all hade väl konsist orium förständigats att ned hans undervis fortfara, ) Af hvad i sun trtikel förekommer, synes att könsistorin vid den af Öman angifna tiden och sedan F,nsistorium om hans lidanden af slot P, underrättats, genast hos hofsätten I ercederati. för hans frigifning. Det Y Gock klart att Öman fortfarande skulle bes trakta konsistoriunt såsom sin bittraste fiende, RättegångsH Joch Polissaker. leborg den 31 Mars.