Aftonbladet – 4 april 1868, sida 2

och den höga damen omfamnade barnen full af moderlig ömhet. Jag har nu sjelf små glada barn der hemma och de utgöra hela min glädje, berättade hon dem med ett le. ende, vida mera strålande och fullt af lycka än en gång den unga prinsessans, då Hon i de åf henne sjelf öfverklädda hvita skorna dansade i det gamla Weserslottets salar. äv förflöto. EF det gamla slottet vid Weser var ännu vt Och rörelse. Visserligen höllos der der icke några u2ler sedan fäderneslandets himmel omtöcknats med så tunga moln, men förnäma gäster kommo dit allt. som oftast. Då dygsköne ridderlige prins Lovis Ferdinänd3 n kört ti körde OM spjässande hofhållning på det när! a Haus Himmelreich kom han ofta öfver till slottet. I vagn och till häst tågade då en lysande skera upp och intog sitt kaffe under den gamla linden, Amtmannens fru betjenade sjelf sina böga gäster, och de uppväxande flickorna i blott betrakta sagoprinsen genom de till hälf ten med vinrankor skylda fönstren till nedra våningen. Den blonda, nästan fjortonåriga Gertrud tittade biott litet nyfiket pågruppen af lysande kavaljerer och sköna, rikt smyg ade damer, men den elfvaäriga Else darrade och bäfvade af rörelse. Hennes strålande ögon lemnade icke prinsen, ur sigte; hvad brydde han sig om hans omgifning — hon såg inenting annat än honom, konungasonen. För henne var han en äkta sagoprins. . Och detta namn, som hon gifvit honowt, de honom också förträffligt. Aldrig 1 en man, från hvilken utstrålade en s trollkraft. Hans skönhet, hans underbara musikaliska begåfning, hans själfallhet, hans ionerade eldighet och hans tidiga hjelteDOM pmgifvn hans bi mvil en aldrig slycks