mlades på Markzins gare Nick sj betteet soc tg försvinnande från afvan? Wiklund. Jo derom skämtades och sades att sva fn tagit ut det och Markzin. förklarade n belåtenhet deröfver att afvan blifvit ren Åklagaren. Såg Wiklund att Ström dansade på zins går Wiklund. Nej. on Aklagaren. Mins Wiklund om Ström stod vänd Eder under timmeruttagningen så att han kunde hvad I haden för eder? . . Wiklund. Nej det kan jag ej bestämma. Domaren. Har Wiklund hört Ström sedermera ja om denna timmeruttagning? Wiklund. Nej, aldrig. Jag är i alla afseenden skyldig till det begångna, ty mig var ej annat unnigt än ätt detta timmer likaväl som det öfga tillhörde verksegarne och skulle medfölja flottingen. Härofter inkallades flottcheferna Ström och ohansson, biträdde i rättegången, den förre af v. äradshöfding Tengvall och den senare af förre ;jtnanten Hörnell. Domaren. Har nämndemannen Johansson uppanat Wiklund att uttaga timret från Djupskolfvan? oa. Johanseom. Nej aldrig; jag kad ej hindra Wikund att säga hvad han ill eller göra mys hvilka eskyllningar som helst, men säkert är att ja, vr lldeles okunnig om timmeruttagningen och ej hade ågot med samma virke att skaffa, emedan det nesta hade Baggböle märke. Domaren. Wiklund nämnde på förmiddagen att då amraterna på morgon frågat hvem som uttagit imret, Wiklund ej uppgat det utan ställde sig kunnig som de öfrige. Wiklund. Ja, jag skämtade derom, som de öfiga. Härefter fick skräddaren Sam. Wistrand, såsom nstämdt vittne, framträda och aflägga vittnesed. Domaren. I hvilka delar äskar åklagaren Witrands hörande som vittne? sAklagaren. Angående tilldragelserna den 11 på fton. Wistrand. På afton den 11 sistlidne Juni följles Johansson och jag i båt ett stycke upp efter Ifven, något ofvanför kyrkan, der vi mötte Wikund, som skämtande erbjöd sig att uttaga timret I ; är nedom, då Johansson sade nej fanken heller. Domaren. Det var väl timret i Djupskolafvan, om han erbjöd sig att taga ut? Wistrand. Inte kan jag taga på min ed hvad lang ente för timmer. Han sade blott timret här redåt. Domaren. Wistrand antar att han menade timet i Djupskolafvan? Wistrand. Ja, jag antog det. Domaren. Blef det något vidare samtal härom? Wistrand. Nej. Domaren. När Wistrand om qvälln lade sig tillsammans med Johansson var ej heller då något amspråk om timmeruttagningen? Wistrand. Nej. Åklagaren. Var vittnet närvarande vid uppgö-andet af flottningsackordet för dagen? Wistrand. Nej jag hade gått litet på sidan. Domaren. Vittnet var ju äfven tillstädesi Vännäs? Wistrand. Jo. Domaren. Äfven vid uppgörandet med bröderna Eklund? Wistrand. Nej, men jag var närvarande då de fingo betalt för uttagningen af bråten i Bohlforssen. Hörnell. Kan vittnet erinra sig om Wiklunds båtkamrater, bröderna Eklund, stodo så nära att de kunnat höra Johanssons förbjudande svar på Wiklunds erbjudande att uttaga timret från afvan ? Wistrand. Det kan jag ej. Hörnell. Väcker ej Wistrands vittnesmål hos bröderna Eklund något minne af detta Wiklunds och Johanssons samtal? Bröderna Eklund. Nej, vi måtte hafva stått för långt ifrån, för att kunna höra hvad som taltes dem emellan. Domaren. När O. A. Eklund mötte Ström på vägen utanför fröken Holmströms hus, och han hade yttrandet, det var bra att ni kom, blott jag får bort den här karlen; skedde det uti ett sammanhang? . 0. A. Eklund. Det kan jag ej påminna mig. Tjomaren. Påminner sig Wiklund nu efter att hafva hört Wistrands vittnesmål, hvad som tilldrog sig på stranden ofvanför kyrkan? . Wiklund. Nej, jag kan ej dra mig något till minnes derom. Kanske jag skämtade. Udd fås hv i Ö bli sis il for bo uti sel kr oc me st. zin qv lä hv af zi el så f 2 vi a Aron MA me TT a fr få jaa, UR —— Domaren. Wiklund hade således reda på förhållandet med timret i Djupskolafvan? . Wikhwd. Nej, jag hade ej kört något om timret i Djupskolafvan; nog hade man sagt mig att något timmer var indraget, men ej hvarest. Domaren. Wiklund hade ju varit med i flottningen ett år förut? Wiklund. Ej här, men i Skellefteå. Domaren. Fanns något annat beslagstaget timmer i Lycksele vid den tiden. Öfverjägaren Holmblad. Nej, ej annat än det i Djupskolafvan. Åklagaren. På grund af den förebragta bevisningen yrkar jag Wiklunds fällande till straff efter 20 kap. 3 och 10 kap. 215 af gällande strafflag, att Ström och Johansson, hvilka tagit del i samma brott, fällas till ansvar efter grunderna i3 kap. af samma lag, samt att svarandena hvem af dem som bäst gälda gitter, måtte ersätta K. M:t och kronan med 1 rdr pr stock, vittnens inkallande med 72 rdr 24 öre samt mig för resor utom distriktet med 148 rdr 44 öre. Tengvall. Ströms slutpåståenden äro redan vid förra tinget afgifna. Åklagarens ergättningsyrkande bestrides å Ströms sida. Om Ström föranstaltat timrets uttagande måste han dertill uppmanat någon att uttaga det. Men vittnen hafva intygat motsatsen. Man har kunnat misstänka att han vidtalat Johansson, men Johansson har ju påstått att detta ä är fallet. Att Ström skulle vara delaktig i målet kan ej jag fatta. Om någon anledning till misstanke mot Ström förekommit, borde den efter hvad som nu under målet blifvit utredt alldeles försvunnit och yrkar jag derföre att han blifver från allt ansvar frikänd. Hörnell. Likaledes får jag å nämndeman Johanssons vägnar bestrida allt hans deltagande uti den omstämda förseelsen och de genom rättegången åbragta kostnaderna. Af de tre omständi; heter, som vållat hans tilltalande, har den första, nemligen Wiklunds uppgift att timmeruttagningen skett på Johanssons tillsägelse, ej kunnat ledas i I bevis, utan har tvärtom Johanssons förbud till Wiklund mot samma timmeruttagning genom Wistrands vittnesmål, som Wiklund ej bestridt, blifvit fullkomligt styrkt. Att Johansson vid slutliqviden i Wännäs, då Wiklund och hans båtkamrater af Ström erhöllo 15 rdr såsom ersättning för lossande af en timmer I bråte i Bohlforsen och i öfrigt visad raskhet unI der flottningen, yttrat att de ej borde för kamraterna omtala denna gratifikation, ådagalägger tydligen Johanssons förmodan att den erhölls just för det uppgifna ändamålet och ej för något bestämdt extra arbete, då den ej kunnat gifva avledning till någon afund hos det öfriga flottningsmanskapet; likasom hans yttrande till O. A. Eklund, som efter sluträkningens granskning väckte fråga om ersättning för nattflyttet i Lycksele, ni ha ju fått fem riksdaler af Ström,, visar att Johansson ej ansåg sig orsakat detta arbete, utan att, om de derföre hade något att fordra, fingo de ytterligare vända sig till Ström derom; samt slutligen, om Johansson velat låta verkställa förbrytelsen i fråga, är det högst sannolikt, att han derom anlitat äldre flottkarlar än Wiklund och bröderna Eklund, I som endast 2 dagar medföljt flottningen och således voro Johansson alldeles obekanta, ja ej en 4 gång till namnet kände. I Till följd häraf yrkar Johansson att blifva från allt ansvar fri och att erhålla ersättning för sin I inställelse vid tre rättegångstillfällen enligt den 1räkning, han nu inlemnar. It j Johansson. Inlemnar räkning på 75 rår. I Domaren. Har Wiklund något att i saken an a I föra? Wiklund. Nej. I Domaren. Jag får nu slutligen uppmana Wik ; lund till bekännelse. Har Wiklund alldeles på rLeget bevåg uttagit timret från Djupskolafvan. fi Wiklund. Nej. Domaren. Har Johansson uppmanat Wiklund till denna handling. hj Johansson. Nej. i mamman färavigade en skrifvelse. hvarisenon Å pe MM ed a