Aftonbladet – 3 april 1868, sida 2

— Musik. Genom gårdagens representation af Vattendragaren återskänktes åt vår lyriska scen ett odödligt konstverk, som, enligt hvad vi hoppas, hädanefter intet år skall saknas i repertoiren, åt våra musikaliska artister en uppgift som är egnad att fylla hvarje sannt konstnärssinne med både stolthet och vördnad, och åt allmänheten en ädel konstnjutning som under åratal varit föremål för hennes saknad och längtan. Det var med hänförelse man hyllade OÖherubinis förtrollande toner, månget öga fyllde de med tårar, och vi äro förvissade att de lemnade intet hjerta orördt af den stora, förädlande konstens gudamakt. Såväl de utförandes bemödanden som de åhörandes tacksamhetsbevis gåfvo stunden karakteren af en högtid; efter första aktens slut inkallades alla deltagarne i den herrliga sextetten, glanspunkten i så mången konserttillställning, och när ridån sista gången fallit egnades den varmaste hyllning åt de artister som kraftigast befrämjat det sköna konstverkets framgäng. En närmare granskning af dess innehåll oc) återgifvande spara vi tills vidare och åtnöja oss för denna gång med att hembära operans direktion liksom scenens och kapellets artister allmänhetens erkänsla för en ovärderlig musikalisk vinning.