Aftonbladet – 3 april 1868, sida 2

Jag vill äfven veta mitt öden, sade nu den täcka yngre systern. Och åter rullade tärningarne under en späd, skön flickhand öfver bordet, och den gamla qvinnan lemnade under en hop obegripliga bifallsyttringar bilden af en stjernbehängd rins, hvars ansigte visserligen täflade i berinerblått med rocken och som dertill prunkade med rosenrödt hår och gräsgröna händer, men som icke desto mindre af prinsessan Caroline mottogs med synbart nöje. Under mångahanda skämtsamma infall vandrade man derefter åt dansplanen till. Der svingade sig nu en mängd lyckliga par omkring på den gropiga marken, vid ljudet at en ostämd viol och en af andtäppa behäftad säckpipa. Och bland dessa glada par, till denna underbara musik svängde de unga prinsessorna omkring några slag med ett pal af de hyggligaste gossarne i trakten. Annu lefver en gammal bonde, som otaliga ganger hört denna händelse berättas af sin far. Sedan gick man långsamt tillbaka till landthuset vid floden, der herr v. B:s hustru emellertid iordningställt rummen åt de resande, och en timma senare satt prinsessan Louise vid fönstret i ett af de åt trädgården belägna rummen, och framför henne på bordet stodo de minsta skor, som ännu omslutit en ung flickas fot, och snöhvita fingrar orde med en färdighet, som vanan skänker. tt bästa att förvandla svart till hvitt med tillhjelp af några bitar afett atlasband. Den yugre systern lätsade äfven hjelpa till, men ogentligen inskränkte sig denna hjelp till att träda på nålen och lifligt beundra systerns skicklighet. Allt ibland böjde hon sig ut om det öppna fönstret mot rosorna, som växte uppåt muren — sjelf den skönaste rosen — för att mönstra knopparne, som om aftonen