Aftonbladet – 2 april 1868, sida 3

sUti första punkten af detta utlåtande hade ut eI skottet hemställt att, då dess förslag, att hr Peter rPeterssons motion om indragning at krigshofrätten icke måtte till någon åtgärd föranleda, blifvit af första kammaren bifallet, andra kammaren ll måtte i ämnet fatta beslut. Någon diskussion uppcI stod härom, hvarvid h. exc. justitiestatsministern n, I frih. De Geer fästade uppmärksamheten derpå ijatt högsta domstolen redan en gång afstyrkt denna sn åtgärd och skulle utan tvifvel vidblifva sitt beslut, hvarjemte, då första kammaren redan afslaså I git denna motion, frågan nu i alla händelser as I komme att falla. Talaren yttrade vidare att utgifvandet af den nya krigslagen skulle genom ett ifall till motionen komma att fördröjas, och han kunde ej inse att frågan komme i någon sämre ställning om kammaren nu skulle afslå motionen, ty frågan skulle nog framdeles blifva löst på ett med majoritetens inom kammaren åsigter öfverensstämmande sätt. Innan kammaren går att fatta sitt sannolika beslut i frågan, fortfor talaren, har jag velat afgifva den förklaring att, om K. M:t utfärdar en ny krigslag, vore detta ej att anse såsom en mot andra kammaren utkastad handske. Hr John Ericson föreslog att kammaren skulle till st K. M:t aflåta en, skrifvelse med anhållan, det K. yM:t ville låta tillse, huruvida ej krigshofrätten skulle kunna indragas och de ärenden, som densamma tillhöra, till öfriga hofrätterna öfverlemnas. Häruti förenade sig hrr Peter Petersson, Key och r Ivarson. Hrr Björck, Troil, Witt, Kinmanson r Joch Staaff hyllade i allmänhet den af h. exc. frih. ;De Geer uttalade åsigt. Genom votering beslöts 0) med 114 röster mot 38, som yada afslag å mot tionen, att aflåta skrifvelse till K. M:t i det syfte t)hr John Ericson föreslagit. el I den fjerde punkten, som handlade om kamr)rarnes skiljaktiga beslut i fråga om anslag till I befästningsarbetena inom riket, hade utskottet föreslagit till ja-proposition första kammarens ret I dan fattade beslut samt till nej-proposition i mom. -Ja) andra kammarens beslut att för Carlsborgs t ) fästningsbyggnadsarbeten anvisa för år 1869 ett extra anslag af 20,000 rdr samt att genom skrifvelse anhålla, det K. M:t, efter pröfning af de utaf befästningskomiten framlagda planer, behagade, rörande ytterligare fortsättning af dessa arbeten under nästa år, vid nästkommande riksdag afgifva förslag så tidigt, att riksdagen må kunna då anvisa, hvad som för ändamålet må finnas nödigt. Grefve Posse yrkade att, då den föreslagna I skrifvelsen ej stadgade bestämda vilkor för ifrågavarande anslag, ur voteringspropositionen måtte Jutgå den del som handlar om skrifvelsen. Talaren understöddes af hr Mannerskantz, hvaremot hrr Björck och Hierta yrkade bifall till förslaget, förmenande skrifvelsen innehålla en förklaring af ändamålet med anslaget. Voteringspropositionen bifölls med 86 röster mot 59 sådan den af utskottet blifvit föreslagen. Uti 12:te punkten rörande dispositionen af personliga skyddsafgiften samt folkskoleväsendets ordnande, hade, sedan första kammaren afslagit de väckta motionerna och andra kammaren återremitterat utskottets förslag, utskottet hemställt att andra kammaren måtte i ämnet fatta beslut. Sedan hr Otterström, biträdd af hrr Rosenberg, Ola Jönsson och Meijerberg, yrkat bifall till hvad han i mom. a, b, c och d af sin i ämnet väckta motion föreslagit, och afslag derå, eller bifall till utlåtandet yrkats af hrr Björck, Jonas Andersson och Ifvarson, afgjordes frågan i enlighet med utskot-: tets förslag genom votering med 86 röster mot 64. Lagutskottet hade, med anledning af andra kammarens återremiss af utlåtandet n:r 5 rörande anli tagande af en författning i fråga om bysättning, i: nytt memorial hemställt att kammaren måtte i ämI net fatta beslut. H. exc. frih. De Geer yttrade! att vår lagstiftning i fråga om bysättning vore ! strängare än andra länders, emedan en gäldenär kunde bysättas för huru litet belopp som helst, men deremot liberalare i det hänseendet att en gäldenär har rätt att afträda sina tillgångar och derigenom undgå bysättning. Vid första påseendet kan det, yttrade talaren, synas obehöfligt att vidtaga en lagförändring då gäldenär har rätt att afträda sina tillgångar, men så är dock icke förhållandet, ty försättande i konkurs medför för en gäldenär många olägenheter, dels ett hinder att försörja sig och de sina, dels tidsutdrägten innan han kan beediga uppgiften af sina tillgångar, hvilken ofta kan sträcka sig till flera veckor. Med statistiska uppgifter visade talaren att vår bysättningslag ingalunda vore en död bokstaf, ty under åren 1857—1856 hade i medeltal årligen 350 varit bysatta eller tillsammans på dessa 10 år 3495 personer. Af dessa hade 1779 blifvit bysatta för skulder ej öfverstigande. 100 rdr, 1510 för skuldbelopp mellan 100 och 1000 rdr och blott de öfrige för summor öfver 1000 rdr. Dessa siffror gifva skäl åt lagstiftarens uppmärksamhet och har K. M:ts peoposition afsett upphäfvandet af den 8. k. omeelbara bysättningen, men bibehållandet af den medelbara. Enda skälet emot bysättningens upphäfvande vore, att för närvarande ej funnes någon a som stadgade skyldighet för en gäldenär att vid utmätning uppgifva sina tillgångar. Den väsentligaste anmärkningen man gjort emot den k. propositionen vore den stadgade eden. Man ansåge dessutom, att dens föreslagna förändringen vore obehöflig, emedan en borgenär hade medel i sin hand att tvinga en tredskande gäldenär till konkurs. Att tvinga en person, som ej egde någonting, att uppgifva och afstå sina tillgångar vore i och för sig en orimlighet, så vida man ej hade nåson anledning till den förmodan, att gäldenären hade tillgångar, som han ej ville uppgifva, men som man genom en ed ville söka framtvinga. I ålarens tanke vore det bättre att gäldenären finge så eden, då han derigenom undviker de för både wonom och borgenärerna kostsamma konkursapvaraterna, Talaren kunde ej fatta vådan af att n ed vore stadgad, då man ej har något annat tt sätta i stället än konkurs, som med vida trängare påföljd också fordrar ed. K. M:ts provosition vore i det närmaste hemtad ur lagberedingens försl g, och tal. förklarade uttryckligen in åsigt vrca att bifall till den k. propositionen kulle var: ett stort steg framåt, och genomförandet fen fullständig reform kunde ej härigenom komma tt fördröjas. Hr Ahlgren yttrade att frågan nu inrått uti ett helt och hållet nytt stadium mot det wvaruti densamma förra gången befann sig. Återemissen skedde i radikalt syfte, men hade man u endast att välja mellan ett partielt upphäfande af bysättningstvånget eller ock att hafva en JAmla bysättningslagen qvar. Tal yrkade ifall till propositionen, hvilket ock blef kammaens beslut. Utan diskussion bifölls sammå utskotts utlåtande :r 16, afstyrkande hrr A. O. Wallenbergs, A. ydbergs, Lindströms, O. Nilssons från Kristiantads län, P. Staaffs, J. Wedbergs och C. Orres notioner, åsyftande ändring dels af åtskilliga tadganden rörande exekutionsväsendet, dels af öreskrifterna i 47 och 51 8 konkurslagen. . Uti utlåtande n:r 17 hade samma utskott uti :sta punkten afstyrkt hr Jonas Jonassons från Calmar län motion derom, att rättens ombudsman ti konkurs hädane? ej måtte utses. För återemiss talade hrr Sääf och motionären, hvaremot ifall till punkten forordades af hrr Ahlgren och Cosenberg. Punkten bifölls. Uti 2:dra punkten af nämnda utlåtande hade amma utskott afstyrkt hr Hiertas motion om änring uti gällande stadganden uti konkurslagen i råga om ackord och dermed gemenskap egande mnen. För återremiss talade, utom motionären, rr Reutererona, if och Hessle, hvaremot utkottets försla; rordades af hrr Ahlgren och 2osenberg. Med 74 röster emot 40 bifölls punkten. Ivad utskottet i öfriga punkter tillstyrkt bifölls tan diskussion. Ma St ÅR cc m Dä Ön — mp NN mr. a DH Gårdasvens aftonplena