Aftonbladet – 2 april 1868, sida 2

fabriker kunna uppstå sedan skatt blifvit dem ålagd, kunna de äfven göra det nu, då I marknaden. 1 sig en g tig. Me IUTUSOIU TOISIdEEL Udf IOI Udg VINOECE AUGIA, ch att således den tidpunkt icke kan vara vlägsen, då det röner framgång. Man ernre sig blott, att då hr Hedlunds första notion i ämnet vid förra riksdagen remitteades till bevillningsutskottet, understöddes lensamma af blott en enda ledamot af kamnaren, och detta till och med blott vilkorigt, under det en mängd röster höjdes emot lensamma. Bevillningsutskottet föreslog dock ifven då en skrifvelse till K. M:t med besäran om undersökning, och den blef af första kammaren bifallen med 45 röster mot 44. Andra kammaren afslog densamma visserlisen, men minoriteten räknade redan då 67 röster, mot en majoritet af 91. I går bifölls utskottets denna gång framställda förslag af första kammaren med 37 röster mot 33, och förkastades vid den slutliga voteringen i andra kammaren med 78 röster mot 59; men vid en föregående votering om kontraproposition segrade deras mening, som önskade afslag, endast med 72 röster mot 68, hvilka senare afgåfvos för ett af frih. v. Schultzenheim formuleradt skrifvelseförslag, hvilket skilde sig från den af utskottet föreslagna skrifvelse deri, att i detsamma bestämdt uttalades, att vissa Tfrihetsår borde medgifvas nya hvitbetssockerfabriker, under det utskottet ville anhålla att äfven denna del af frågan skulle blifva föremål för den undersökning, som ifrågasattes. Det synes temligen klart, att då deras antal, som inse, att folket icke i längden kan beskattas till förmån för hvitbetssockerfabrikanterna, befinner sig i ständig tillväxt, och det således är att förutse, att beskattning kommer att om ett eller annat år åläggas sockertillverkningen af hvitbetor, skola svärligen några nya anläggningar r bedrifvande af denna handtering komma till stånd under den radande osäkerheten i! detta afseende, och detta förhållande skall utan -tvifvel i sin mån bidraga att utbreda insigten derom, att uppskofvet med beskattningens åläggande kommer endast och allenast Landskrona-fabriken till godo, men ingalunda jordbruket, å hvars vägnar man ifrar för skattefrihetens fortfarande. Grefve J. O. Mörner sökte visserligen i första kammaren ådagalägga, att osäkerheten icke ut-s gjorde något öfver näringen sväfvande Damocles-svärd; ty, sade han, om såsom beskattningens anhängare påstå, hvitbetssockeringenting är lättare än att vid företagets etablerande taga i beräkning en möjligen blifvande skatt, lika väl som en redan befintlig. Vid detta resonnemang förbiser man dock -den vigtiga omständigheten, att så länge skattefrihet eger rum, kan ingen erfarenhet vinnas huruvida handteringen kan hos oss bära sig äfven med särskild beskattning. Om deremot den nu befintliga i ganska stor skala drifna fabriken visade sig kunna ega bestånd äfven med en sådan särskild beskattning, så blefve det ett vittnesbörd i detta för spekulationen i denna riktning än alla sannolikhetsberäkningar. Det är derföre som beskattningens snara åsättande är af så stort intresse för sjelfva den näringsgren, om hvilken här är fråga, och hvilken ganska säkert icke kommer att utbreda sig och uppblomstra så länge det nuvarande osäkerhetstillståndet fortfar. Förstår man åter med näringen endast den nu just genom osäkerhetstillständet rent at monopoliserade Landskronafabriken, så kan, vi upprepa det än en gång, icke blifva ringaste tvifvel om att hvarje års, ja hvarje dags uppskof är för densamma af oskattbart värde. Vi vilja hoppas att man så småningom skall alltmer alltmänt inse skilnaden mellan Landskronafabrikens intresse och näringens intresse i allmänhet. Det lärer icke undfalla någon, att allt tal om frihetsår logiskt innebär en förutsättning, att beskattning skall åsättas efter frihetsårens utgång. Det saknar derföre icke sin stora betydelse med afseende å frågans nuvarande ståndpunkt, att för jordbruket så varmt nitälskaude män som professor afseende, som utgjorde en säkrare ledning l. U GE al sl b t: Arrhenius och fril. v. Schultzenheim voro de, som i kamrarne formulerade yrkandena, att riksdagen skulle uttala sig för medgifvandet af vissa. frihetsår. Ett sådant yrkande måste föranledas af en liflig öfvertygelse, att näringen är för landet nyttig; i man lärer väl icke vilja attstaten skall vidkännas de betydande uppoffringar, som frihetsåren skulle innefatta, utan att fråga är om en för landet i allmänhet nyttig och lönande näring. Men detta förutsätter åter, att densamma, en gång etablerad och rotfästad, skall kunna väl bära sig utan konstladt skydd. Derförutan bringar den landet i sin helhet icke vinst utan förlust. En näring som icke kan bära sig utan skydd, kan väl vara fördelaktig och vinstgifvande för sina idkare, förutsatt att tillräckligt skydd beviljas; men fördelen ligger då endast uti den rättighet att beskatta öfriga medborgare, som blifvit idkarne medgifven derigenom att staten drager försor; om, att hälla priset å produkten uppe me ett visst belopp öfver dess pi å verldsför det stora flertalet är det likväl en börda att blifva på sådant sätt beskattad, och det anses i allmänhet ej vara någon fördel för landet att man lägger skatt och tunga på dess invånare. Då nu emellertid hrr Arrhenius och v. Schultzenheim samt de, som med dem instämt, vilja att staten skall göra uppoffringar för den här ifrågavarande näringens utbredning i landet, anse vi dem hafva medgifvit att denskall kunna bära sig lutan skydd, och vi anse detta medgifvande ganska Vvigtigt från dessa jordbruksintressenas målsmän. För vår del vilja vi icke nu uttala någon åsigt i fråga om lämpligheten af vissa frihetsår, men medgifva gerna, att om odlingen af hvitbetor för sockerfabrikation verkligen är så fördelaktig som det uppgifves, förtjenar saken väl att tagas i öfvervägande, och det vore icke första gången som det allmänna gjorde uppoffringar för att uppmuntra en näringsgren, som man föreställer sång kan blifva för landet fördelaken vi anse det vara af vigt att man, då frågan en gang förekommer till afgörande, vet hvad man gör, och icke förbiser att I dessa friketsår Kro en uppoffring af staten I för understödjanac af de irågavarande anläggningarne. 7 ehandlingen af denna angelägenhet och J utgången deraf har eljest lifligt i minnet återkallat Bastiats verldsberömda afhandling: Hvad man ser och hvad man icke ser. Om någon hade vid riksdagen väckt motion derom, latt till understödjande af en i Landskrona Å befintlig fabrik för tillverkning af socker af 2 MN. LL sr 20 andam af