SLOTTET VID WESER. En sannfärdig isthoria af ELISE POLKO. Öfversättning af Lea. Det har skådat många århundraden, det gamla slottet vid floden, och dock stå dess murar ännu i dag lika trotsiga, som ville de säga: Vi falla aldrig. En hertig af Braunschweig skall på trettonhundratalet ha uppbyggt det såsom försvarsoch riddarborg, och skepparne på floden kände och fruktade röfvarnästet. Mången rik köpman, mången besegrad fiende måste betala en väldig lösepenning eller utandas sin sista suck i slottets kalla, underjordiska fängelser. Ett ofanligt stall hade man, underligt nog, uppfört bakom trädgårdsmuren åt den lilla staden till, hvars uråldriga kyrka stått fadder till slottet. .De stora vinkällarne deremot och det lilla kapellet lågo inom slottets borggård. En prydlig i sten huggen portal af romersk form betecknar ännu ingången tillskattkammaren; der man fordom förvarade det röda guld.. Väldiga almar och lindar omringa, som en trogen väktareskara, kapellet; de förfalina trappstegen bilda en mossbevuxen kulle och spetsbågsfönstren äro öfverspunva med ett nät af yppiga slingerväxter. Slottets stora ingång med sitt ofvanför anbragta utomordenltigt fina stenhuggeriarbete och den underbara massiva vindeltrappan