Aftonbladet – 1 april 1868, sida 2

I belagdt med gamla mattor, genom de öppna götiska fönstren spelade en varm sommarluft bord och stolar hade blifvit ditburna, och dockor och allahanda leksaker lågo rundt omkring. Hela dagen lekte de små i trädgården; men maten bars till dem i kapellet, och om natten skulle de, fjerran från larmet och bullret, slumra på detta vigda ställe. Huru brokigt och festligt tycktes icke i dag allt i den lilla staden... På ängen hade man uppslagit ett danstält för allmogen; bord med trollspeglar och tärningspel af alla slag funnos der, och stånd med allahanda klifs och läckerheter fägnade öga och gom. Mellan dessa trängde sig leende och skämtande landtfolket och folket från staden i den brokigaste villervalla, det förra i den sällsamma drägt som det bär ännu i dag. Qvinnornai röda eller gröna yllekiolar, korta svarta ken med styfva bröstlappar, ofantliga bernstensperlband, breda halsfräs och små klädsamma mössor med en djupt ned i pannan gående snibb och med breda band, knutna i ros under hakan. Männen förekommo i långa hvita rockar, fodrade med rödt kläde, hvilkas lif Slutade tva finger bredt nedom skuldrorna och hvilkas förnämsta prydnad bestod af tvenne rader glänsande knappar. Filthattar med breda upp fästade brätten eler pelsmössor buros 0 esväradt, trots soltan, och icke den minsta höjning irodn den på egarens kind förradde att de voro för varma. Sammanblandningen af alla dessa färger med landskapets Nifliga grönska och den rena blaa sommarhimlen framställde en frisk och klar tafla. Flickorna buro för det mesta en liten blombukett i handen och nästan ingen yngling var utan en ros i knapphålet eller en ist i mössan. Det var ett i ögonen fallande friskt och kraftigt menniskoslägte och, särskildt hvad qvinnorna be