Aftonbladet – 31 mars 1868, sida 1

KSSS STECKEOLM der 31 Mars. De väckta förslagen om beskattning å hvibetssockertillverkningen föreligga nu till afcör rande i kamrarne, Bevillningsutskottet hs i principen uttalat sig för en särskild b Iskattning å ifrågavarande tillverkning s ansett, att ej mindre näringens eget än statsverkets välförstådda intresse fordrar ctt skyndsamt afgörande af denna fråga; men utskottet har likväl funnit sig icke kunna tillstyrka de i motisnerna framställda för: gen, innan genom sakkunniga personer blifvit utredt på hvad sätt och till hvad belopp b skattningen bör åläggas. Utskottet har de före föreslagit riksdagen att anhålla, det K. M:t ville låta verkställa en sådan utrednirg samt för nästkommande riksdag framlägga. det förslag i ämnet, hvartill den kan föranleda. Ehuru det måste beklagas, att, i en tidpunkt sådan som den nuvarande, då närin arnes tryckta ställning låter skattebördor kännas jubbelt tyngre än vanligt, ett ic obetydligt belopp af sockertullen skall gå tf statsverket förloradt, för att i stället så premium tillfalla en enda sockerfabrik oc ett fåtal hvitbetsodlare i dess närhet, C man väl för denna gång icke kunna komma längre än bevillningsutskottet tillstyrkt, då utskottet icke tillltrott sig att utan en föregående utredning föreslå hvarken beloppet af den särskilda beskattningen eller sättet för dess utgörande. Genom den af utskottet föreslagna åtgärd bör emellertid den fördel vinnas, att säkrare och tillförlitligare data för frågans bedömande böra kunna åstadkommas, än de som för närvarande förefi nas. Vi föreställa oss derföre, att man å någondera sidan skall hafva något emot den föreslagna utredningen, då det redan nu torde vara temligen klart för alla, att gan icke kan undanskjutas, och att det nu rande -osäkerhetstillståndet är det för näringens egen uppkomst och utveckling mest menliga man kan tänka sig, då farhägan för en blifvande beskattning, hvars belopp och form man icke känner, måste afhålla spekulationen från att rikta sig åt detta håll och saledes skapa ett monopol åt den enda nu befintliga hvitbetssockerfabriken af någon betydenhet. I en uppsats, som vi nyligen egnade åt detta ämne, sökte vi ådagalägga, att endast var de nuvarande hvitbetssoc fabrikernas intresse, som uppreste sig beskattningen. Det är likväl kändt, attr skjuter jordbrukets intresse framför sig och söker göra troligt, att en fortfarande skattcefrihet för tillverkningen af hvitbetssocker skulle vara fördelaktig för landets jordbrul och dess idkare. Men det är icke svårt att ådagalägga, att en sådan skattefrihet, längt ifrån att för det stora flertalet af iordbrukarc vara någon fördel, tvärtom är en olägenhet och en börda. 4 Påståendet om hvitbetssockertillverkningens vigt för jordbruket i allmänhet kunde något skäl för sig om hvilken jordbruk: som helst i landet kunde företaga sig at odla hvitbetor för att afyttra dem till sock fabrikerna. Men detta låter sig icke göra, emedan odlingen endast lönar sig i närheton af en sockerfabrik, dit den skrymmande p dukten kan forslas utan att betungas af alltför stora transportkostnader. Det är följaktligen endast i närheten af de platser, der en sockerfabrik finnes, som Jordbrukarne kunna få något gagn af skattefriheten, för såvidt nemligen sockerfabrikanten delar med sig något af premiet åt jord. brukaren. Att detta skall blifva händelsen i början och så länge hvitbetsodlingen är ny få en ort, är ganska troligt; men lika troigt är, att då nuförtiden sockerbruk, för att löna sig, måste vara anlagda i stor och beräknade för en stor tillverkning, att således icke gerna mer än en fabrik antagas uppstå på hvarje ort, så skall fr: varon af all konkurrens snart sätta sock fabrikanten i tillfälle att diktera Priserna behålla lejonparten af bremiet för egen ri ning. Icke ens de jordbrukare, som kunna befatta . sig, med derna odling, få således, enligt vår öfvertygelse, någon synnerlig nytta af skattefriboten Eon synnörlig ny Tager man åter i betraktande huru obetydlig, i förhållande till den odlade jordens vidd i landet, den areal är, som behöfdes till och med för att producera hela Sverc sockerbehof, skall man finna huru få jor brukare, som kunna befatta sig med den odling. För åstadkommande af 45 millio skålpund socker fordrades föga mer 20,000 tunnland besådda med hvitbetor. Äfven med behörigt afseeride derpå, att hvitbetor endast efter ett flerårigt omlopp kunna odlas på samma jord, och att öljaktligen en areal några gånger -större n den angifna skulle komma att erfordras för hvitbetsodlingen, så finner man lätt, att denna areal i alla händelser blir en försvinnande obetydlighet af den till närmare 5 millioner tunnland uppgående odlade j den i landet. Alla de, som ega och bru återstoden åf denna stora areal, skulle des icke få något gagn af skattefriheten å hvitbetssockret. Men deremot skulle de al densamma ha en ganska kännbar olägenhet. Ty den brist i statsinkomster, som uppstode derigenom att inkomsten af sockertullen försvunne och i stället tillfölle hvitbetssockerfabri-kerna och hvitbetsodlarne, den måste betickas genom andra skatter. Och hvem är det väl, som får betala dem? Jo, till allra sti sta delen just den jordbrukande befolkningen, hvilken utgör flertalet af landets invanare och följaktligen äfven måste draga största anparten af folkets skattebördor. F år del kunna vi icke anse det vara annai än en mycket tvifvelaktig fördel för jordbruket att det stora flertalet af dess id skola skattläggas ander några. hvitbetss kerfabriker, och vw: tro icke heller att olägenheten deraf skulle minskas synnerligen mycket, om det kunde visas, att någon del af den till dem erlagda skatten tillfölle ett liter antal jordbrukare, boende i närheten af sockerfabrikerna. Thågkommer man slutligen, att denna skatt till hvitbetssockerfabrikerna kan, om sockertullen bibehålles vid. sitt nuvarande belopp, efter hand uppgå till öfver 4 millioner rdr, skall man finna, att det icke är någon småsak hrarom här är fråga. INSISTERAR EA Förordnande. K. M:t har den 24 dennes förordnat fiskalen I Svea hofrätt, vice häradsh tatl von Holstein att från m es