STOCEEOLM den 28 Mars. Bland de flera för framåtskridandets och ipplysningens vänner nedslående företeelserna nom andra kammaren vid denna riksdag är ehandlingen af frågan om ett anslag till ofentliga föreläsningar i hufvudstaden en af le alirabedröfligaste. För den, som en gång kall historiskt granska denna kammares ippträdande och haällning vid 1868 års riks lag, torde det bli mycket svårt att uppäcka konseavensen, den ledande principen leri. Den ena dagen afslår kammaren ett itet anslag af 5000 rdr för åstadkommande af en förbättrad skogshushällning i det olyckiga Norrland; den andra dagen bifalles ett anslag på 145,000 rdr för uppförande af ett palats åt en landshöfding; den tredje dagen, efter att ha voterat flera föga nödiga anslag på åttonde hufvudtiteln, afslår kammaren det obetydliga anslaget af 5000 rdr för offentliga föreläsningar i Stockholm, som, ehuru ; andets hufvudstad, icke eger en enda högre undervisningsanstalt för allmän bildning. För beviljandet af detta senare anslag, som, ehuru otillräckligt, likväl skulle inneburit något erkännande af sakens vigt och betydelse, talade visserligen de flesta af kammarens genom talang och upplysning mest framstående medlemmar, och de bravorop, med hvilka isynnerhet hrr Siljeströms och Focks anföranden till förmån för den väckta motionen emottogos, syntes göra en gynnsam utgång otvifvelaktig; icke heller syntes de mera i det komiska gående argumenterna af hrr Liss Olof Larsson och Per Nilsson i Espö, — hvilken senare, besynnerligt nog, då han i allmänhet vill gälla såsom en vän af vetenskap och litteratur, så föga förmått uppfatta denna frågas betydelse, att han bland bildningsanstalter för folket, hvaraf Stockholm skulle öfverflöda, äfven räknade sundhetskollegium), — verka synnerligen öfvertygande; men af de instämmanden som från de många i kammaren varande f. d. hedervärdes läppar ljödo, så snart nagon talare, lika godt om än på de tarfligaste grunder, afstyrkte anslagets beviljande, hördes nogsamt, att detta anslag, som ingalunda var någon för regeringen ömmande fråga, hade den stora mängden emot sig. In mäktigt bidragande orsak härtill var otvifvelaktigt det ljumma intresse, som första kammaren för denna fråga ådagalagt, då denna kammare, som aldrig förut, så vidt vi minnas, under hela riksdagens lopp företagit någon nedsättning i något enda af K. M:t begärdt anslag, nu, på yrkande af Göteborgs båda representanter hrr Ch. Dickson och Wer, afprutat 5000 rdr å det lilla begärda anslaget. : I andra kammaren, hvars flesta ledamöter saknade all kännedom om den verkliga grunden för denna nedsättning, verkade denna underrättelse i hög grad förlamande, helst e talaren, ehuru han varmt och vältaligt förordade anslaget, genast antog och påyrkade dess af få kammaren beviljade ägre belopp, hvilket åter för mången lärer ara för ändamålet alltför futtigt att bevilja. Också begagnade sig den upplysningens förkämpe par preference, som eljest är de kungliga anslagspropositionernas gifne försvarare, af den låga siffra, som nu var i fråga, till att påstå, det Stockholm mycket väl kunde umbära detta anslag. Det erfordrades blott att 100 personer erlade hvardera 50 rdr (föreläsningar behöfde således endast hållas under ett är!) och frågan gällde egentligen en afgift af 25 eller 50 örel... Då hr Siljeström uti sitt föregaende tal, till bemötande af inkastet, att dylikt anslag kunde fordras af Göteborg och andra landsortsstäder, anmärkt att Göteborg hvarken är eller någonsin blir Sverges hufvudstad, hördes den ifrågavarande Göteborgsrepresentanten häftigt begära ordet; men han hade nu märkbart lugnat sig, hvartill väl icke litet bidrog att frih, Gripenstedt efter herr Siljeström uppträdde för anslaget. Det borde naturligtvis äfven vara litet svårt att, strax efter det man uti en utgifven broschyr sett sig nödsakad att, för högskoleväsendets ordnande, förorda upprättandet i Stockholm f en högskola (och den enda i riket) för kareoch juristbildning, naturkunnighet och estetik m. m,, motsätta sig äfven en så anspråkslös grundläggning till en vetenskaplig underpvisningsanstalt, som den nu föreslagna. Utom göteborgarne hrr Hedlund och Björck, af hvilka den senare, som vid föregaende riksdagar talat för föreläsningsanslaget, nu yttrade sig mera obestämdt, fann man bland motståndarne till förslaget endast herrarne Liss Olof Larsson, Medin, Hörnfeldt och Jan Andersson, under det att af landsorternas representanter flere, såsom, utom hr Siljeström, hrr Gumelius, Ridderstad och Hedenberg, varmt talade för anslagot. Det är således lätt att finna, på hvilken sida kammarens intelligens hade ställt sig; och en fråga, som af sådan styrka och på sådant sätt understöddes, fälles icke genom en votering till marken. Den skall resa sig, vi äro derom öfvertygade, och detta snart, på ett sätt, att inga lokalintressen, are sig från rikets andra stad eler från våra universitetsstäder — hvilka senares professorliga representanter icke hade ett ord att säga till förmån för ifrågavarande anslag — skola blifva henne öfvermäktiga; och om, såsom en af de förstnämnde talarne yttrade sig, det erfordras icke så ringa bildning, för att följa med en föreläsning, samt det ögonskenligen äfven fordras mera bildning än på ett flertal inom andra kammaren sig belöper för att förstå nyttan af föreläsningar samt en hufvudstads betydelse för landet, så hoppas vi att den tidpunkt icke skall vara atlägsen, då våra folkskolor och öfriga läroverk skola till sådan ståndpunkt hafva höjt bildningen bland dem som hädanefter vinna äran af att representera svenska folket. Frågans slutliga utgång för denna riksdag beror emeilertid af gemensam votering emellan kamrarne; och då i första kammaren debatten endast hvälfde sig emellan dem, som påyrkade 10,000 och dem som ville bevilja endast 5000 rdr, är det att hoppas att vid denna votering sistnämnde anslag gar igenom. Då Stockholms invånare redan för en högre bildningsanstalt subskriberat en betydlig summa, kunde; medelst an med ofvanstående belopp, om det beviljas, ändock något uträttas för grundläggandet ar en vetenskaplig undervisning i hufvudstaden, dande at räntan härå, nära 4000 rdr, i förening RA titt t oe mr