Aftonbladet – 27 mars 1868, sida 3

FENIN meddela i dagens följetong den Ophelias ballad, som i fjerde akten af Ambroise Thomas nya opera Hamlet sjunges af Christina Nilsson, och hvilken i så hög grad framkallat förtjusning hos publiken i Paris, och enligt alla recensenters sammanstämmande vitsord, mer än någonting annat bidragit till nämnde operas framgång. Fjerde akten börjar med en balett, en landtlig vårfest. Ophelia kommer in bland de dansande; hon är hvitklädd, med utslaget hår, bekransad med säf och blommor. Hon sjunger först en vals: A vos jeux, mes amis, permettes moi de grace; derefter plötsligen gripen af ett smärtsamt minne börjar hon denna ballad: Pale et blonde, hvarefter hon, hänförd af landtfolkets sympatier härmar ett ögonblick deras dans och börjar sjunga en gripande aria: Partagez-gous mes fleurs. Hon närmar sig flodbrädden, för att plocka blommor, man ser Penne försvinna bland buskarne, men hör på afstånd åter tonerna af balladen och efter några tfgonblick ser man hennes kropp flyta å floden, ungefär såsom på Paul de la Roches bekanta tafla Martyren,. Säåsom man finner utgöres det väsentligaste i denna ballad af den svenska folkmelodien Näckens polskan.