Aftonbladet – 27 mars 1868, sida 3

i meddela, huruvida regeringen fann skäl at I föreslå ett nytt reglemente, hvari det nyss . nämnda bruket skulle afskaffas. ÖSTERRIKE. Bland de liberala wientidningarnes entusia I stiska uttalanden i anledning at omröstninge i herrehuset den 20 dennes är ledande arti keln i Neuc freie Presse för den 22 upply sande i afseende på den vigtiga princip, hvil ken frågans afgörande gällde. Den stor: striden om konkordatet, säger tidningen, ha fört till ett afgörande slag; vi ha vunnit e! lysande seger! Äktenskapsl agen är blott e l inledande fråga, men afgörandet gällde del stora principfrågan om konkordatet skall var: ett servitut, som för ständigt skall tynga p: vår författning eller icke. I dag äro vi be friade från detta qval. Ös errike har upp: hört att vara en konkordats-stat; det har dag inträdt i de moderna konstitutionella sta ternas led; det skall nu uppblomstra till ny kraft och anseende. Österrikaren kan nu mer stolthet tala om sitt fädernesland och med friskt hopp se framtiden an. Nu, då stater befriat sig från Rom, har den återfunnit sig sjelf ! Bland de talare, som i sessionen der 20 trädde inom skranket för statens rätt mot kyrkan, prisas särskildt baron Gablenz (hvilken betraktas såsom eventuel rikskrigsminiter i händelse af fältmarskalk Kuhns afsång) och herrehusets president, furst Anton Åuerperg. Begge uttömde sig i loford öfver de grundsatser, som kejsar Josef II hade sökt införa i Österrike. Med synnerlig bitterhet angripa de liberala bladen den holsteinska konvertiten grefve Blome, för det han isessionen den 18 hade vågat angripa kejsar Josefs minne. I sessionen den 20 sökte han närmare förklara sin uppfattning af det josefinska tidehvarfvet, men larmet och upphetsningen i församlingen voro så starka, att han blott fiek fram afbrutna meningar. Namneligen uppsteg en häftig storm, då Blome påstod att den katolska verlden utom Österrike ingalunda beundrade kejsar Josef II. Det lyckades presidenten blott med möda att åväga ugn i diskussionen. Bland dem som e nödvändigheten af att bryta med påfvestolen, var ätven förre statsministern Schmerling, Medan diskussionen i herrehuset den 20 dennes pågick (sessionen räckte från kl. 11 till half 5), var hela församlingslokalens gård uppfyl af menniskor af alla samhällsklaser, hvilka i spänd förväntan motsågo omöstningens utgång. Rikskanslern Beust, skalden Grillparzer, alla Wiens notabiliteter samt en stor del medlemmar af diplomatiska kåren öfvervoro förhandlingarne. Då Beust lemnade salen för att gå hem, blef han omringad af nyfikna, som frågade honom: Hur står vår sak ?— Bra svarade rikskansler n, hvarpå massan utbröt i hurrarop. Då inrikesministern Giskra, hufvudkämpen för och fattaren af äktenskapslagen, kom ut från herrehaset, kunde han knappt bana sig väg genom den jublande mängden; han gick en sidoväg och tog en droska, men folket sprang efter och ville spänna ifrån hästarne, en demonstration, som det blott med svårighet lyckades honom att hindra. Klockan 5 var omröstningens resultat bekant i hela Wien. På aftonen kl. 7 började enskilda personer af egen drift att illuminera, och en timme senare var illuminationen nästan allmän. Stora folkmassor drogo i procession till Joseph II:s staty på Josephsplatsen, der man nedlade ransar och afsjöng fosterländska sånger. Ministrarne Giskra, Herbst och Auersperg blefvo i sina bostäder helsade med tusenstämmiga lefverop, hvilka de besvarade med korta tal. Alla teatrar och de flesta offentiga byggnader voro glänsande upplysta, och mängden böljade genom gatorna ända till midnatt. På Burgteatern uppfördes just Shakspeares Kung Johan, hvilken gaf andning till stormande demonstrationer från ådarnes sida mot konkordatet. Blott de iskopliga palatserna och åtskilliga af aristokratiens hoteller lågo inhöljda i djupt r mörker och syntes såsont utdöda. Från kl. 5 till 7 på eftermiddagen voro Wiens telegrafstationer formligen belägrade af menniskor, som ville skicka underrättelser om dagens stora tilldragelse till när och fjerran trakter. Ett telegram till de tyska tidningarne omtalar, att grefve L. Thun och prelaterna icke voro närvarande i herrehusets session den 23, lå äktenskapslagen skulle förekomma till slutlig behandling. Kardinal Rauscher och ans anhängare hade låtit till presidenten inemna en skrift, i hvilken de förklarade att le i följd af de af herrehuset på lördagen uFgifna voteringarne icke vidare vore istånd utt deltaga i husets förhandlingar. Generallebatten öfver lagförslaget blef der på fortsatt ch detsamma i andra och tredje läsningen ned alla rösterna mot 17 antaget med en nat egeringen bifallen redaktionsförändring.