Aftonbladet – 26 mars 1868, sida 3

lr rr tan UR BS RAERAA mm 0Joaåae, d 91 penni, hvari likväl ingå 24,000 mark så som åsterstod af kassans skuld till Finland -Ibank för derifrån under åren 1865 och 186 erhållna lån. i UTRIKES, h ; NORDTYSKLAND. I Berlin har konungens Tl:sta födelsedag Iden 22 dennes firats med stor högtidlighe t ) Alla palatser och ofrenliga byggnader, liksom jett stort antal privathus, voro smyckade med fanor eller flaggor i de preussiska och nordtyska förbundsfärgerna. Sedan tidigt på morgonen omgafs det kungliga palatset af täta massor, och folkströmmen på de omgifvande gatorna var ofta så tät, att rörelsen derigeInom hämmades. Från slottskupolen och från stadens förnämsta kyrkor 0 koraler och festfanfarer, hvilka upplöste sig i nationalIhymner, på borggården blåstes revelj. Konungen mottog sin hofstats och den kungliga familjens lyckönskningar och begaf sig der på med den senare samt storbertigarne af Weimar och Mecklenburg-Schwerin i garnisonskyrkan. Efter återkomsten följde gratulations-cour af generalitetet, ministrarne och öfriga högre korporationer. På Königsplats afskötos kl. 12 hundra kanonskott af ett halft batteri gardesartilleri. I akademien och universitetet höllos tal och på middagen åÅ fvosi i ministererna, de öfriga embetsmannaetsarna 0. s. v. de öfliga festmåltiderna. På efterm sen. döptes i kronprins-palatset kronpriasens öd; de son i varo af samtliga medleimr familjen och flere främmande fu ibland storfursttronföljaren af R. Efter slutad cour galataffel. På aftonen förenade en stor samtliga hofsocieteten i kungliga palat; dervid egde en teaterrepresentation rum, för hvilken programmet bland annat upptog Förlofningen vid lyktsken, en af Ofenbachs operetter. å ÖSTE CRRIKE. I wienska riksrådets herrehus levererades den 19 och 20 dennes en afgörande drabbning mellan det liberala och det kyrkliga partiet i anledning af lagförslaget angående äktenskapet och spocielt om det civila äkten skapets berättigande, hvilket förslag blifvit framla af kultusministern Iasner och i deradekammaren bifallet med stor majoritet. Det var icke lagen om äktenskapet i och för sig, som man tillade så stor vigt, utan den principfråga, som vid detta tillfälle skulle afgöras: om aten. vore berättigad att på lags stiftningens g på egen hand uppa de bestämmels r, som bilda en integrerande del af konkordatet (Österrikes fördrag med den romerska kurian angående det katolska presterskapets rättigheter i förhållande till statsmyndigheterna), eller ej. I her ;huset ega, som bekant, utom de kejser cheriigarne och landets äldsta adelsa prelater säte; man dos beredd på, att äktenskapslagen uile få en bård dust att bestå och jjigtvis blifva förkastad, hvilket då af det klerikalz och antitiberala partiet skulle betraktats -åsom en stor seger. Tillresultatet af denna omröstning hade äfven vigtiga politiska kombinationer knutit sig. Frågan om konkordat eller icke-konkordat kan i Usterrike icke skiljas från frågan om dualism eller federativsystem, eller med andra ord: om ide genom ett nytt kabinetti grefve s riktning. Till den klerikala oppoven i herrehuset, hvilken har sin förrepresentant i Wiens erkebiskop och kejsarens biktfader, kardinal Rauscher (hvil-: ken sjelf varit med om afslutandet och undertecknandet af konkordatet med påfvesto len), har äfven den politiska oppositionen mot det genom Beust införda regeringssystemet slutit sig. Den mest framstående bland rikskanslerns motståndare i denna riktning synes vara den fordne utrikesministern grefve Rechberg (hvilken 1863 afslöt alliansen med refve Bismarck om ockupationen af de danka hertigdömena), den fordne österrikiske diplomaten grefve Blome (hvilken med Bismarck afslöt fördraget i Gastein, Aug. 1865) och den fordne kultusministern grefve Leo Thun; vidare furstarne Windischgrätz och Jablonowski från Böhmen samt förre utri ministern general Mensdorff, som blef i sin befattning af von Beust. Den ifrågavarande striden har slutat, med en afvörande seger för det nu a nettet. Grefve Mensdorft ha uppskjuta hela saken tills man erhå it säker kännedom om resultatet af de sväfvande handlingarne med påfvestolen, men detta förslag blef förkastadt med 65 röster mot 45. Grefve Blome hade såsom ordförande för utkottets minoritet förklarat sig mot hela ktenskapslagen, men hans ag blef för astadt med ännu större majoritet: 60 röster mot 34. Om förloppet af de Hatten meddeas, att den öppnades med ett längt föredrag af kultusministern Hasner, hvilken teoretiskt ) sökte bevisa statens rätt att upphäfva konkordatets bestämmelser. Han hänvisade till en konstitutionel stats absoluta behof att kla sig i riktning af större frihet och slöt med att säkra, att det nuvarande babinettet var förberedt på häftiga angrepp, men ville med fasthet häfda sitt beslut i iktenskapsoch skoifi Grefve Rechberg påstod, att statens egenmyndiga behandling af denna sak var ett brott på traktaten med påfvestolen; om kultusmi sterns teori skulle gälla, kunde man h onblick bryta hvilken fö sh ursäkta sig med beholvet än ve Blome menade, att ust nlia de olyckor, som hade hems 2 sista ären, dock hade an, men nu ville man beröfva Osterrike ;nna sista klenod. Ett brott mot trakta:(erna kunde hvarken medföra gagn eller heDen österrikiska diplomatien skulle genom bereda sig de största svärigheter. Den helige Petri vördnadsvärda protest (skratt) borde man icke besvara med brualt vald. Ett varnande exempel i detta hänseende var kejsar Joseph II, hvilken hade gumat monarkien vid afgrundens rand. Tal. : Den sanna offentlig ;a meningen begär ke af oss, att i ett ögonblick, då kyrkans religa öfverhufvud på alla sidor hotas af iender och måste lida mycket af sina barns tacksamhet, äfven Usterrike sluter sig till less motstånd Jag ser i andanom, huruedes den ålderstigne förkämpen för kyrkans tt vänder sin blick med smärta mot Usterafiöst y andet af Beusts politik eller dessj sa OO LA Am d sr mm mn ke Kod ke yn mmm HH mA VV rm lr er ike och utropa Kardinal