En lång stund höllo mor och son hvarandra omarmade, då en glad röst ropade: Nå, mamma lilla, har du icke någon helsning för mig? Det var John. De båda bröderna hade följts åt. Sedan ömhetsbetygelserna hade blifvit utbytta, slog den lilla familjen sig ned kring det dukade bordet. Nu först fick fru Grahm veta, hvad Erik önskat hålla hemligt, tilldess han sjelf kunde omtala den stora nyheten — han hade redan i November blifvit student! i Denna underrättelse satte kronan på modrens glädje, och fru Grahm var den aftonen fullt ut så lycklig, som då prosten förenade hennes och mannens öden. Hon kände djupare än någonsin, huru mycket hon hade den Allgode Fadren att tacka för. Inom få familjer kunde man hafva en fröjdefullare julhelg än den fru Grahm firade med sina barn. Elna var idel glädje och glömde till och med att vara harmsen på magistern,. Ja, hon skulle icke bry sig det ringaste om honom — så var hennes beslut och det gick ganska lätt att hålla. Hvarföre? Kanhända var det derföre, att hon så ofta fick Sven Ivarsson i tankarne. Hade ban icke nu igen visat sin välvilja emot dem, då han lätit hemta bröderna från staden? Hvad har han icke gjort för oss tänkte Elna, då hon juldagsmorgonen gjorde sig i ordning att i brödernas sällskap begifva sig till kyrkan. Jag kan just undra, hvarföre han aldrig kommer hit och helsar på, så att jag kan fa tillfälle tacka honom för all hans vänlighet. Elna knöt med en viss omsorg den nya