Nå, nå, fru snålbigga,, skämtade Elna jag har ju redan en gång sagt dig, att de sker din son gymnasisten till ära. Fru Grahm suckade. Huru, Hanna, du suckar! utropade Elns och makade ut glöden i spiseln, för att kunns sätta in pannkakspannan med en färdiggräddad pannkaka, som skulle värmas upp Hvad suckar du öfver? Jag tänker på Erik. Det är i dag hans fjortonde födelsedag och fem år sedan jag sist såg honom. Käraste lilla du, gossen är ju informator hos Björnqvists principal och har det så bra, att du icke kan önska honom det bättre. Han blir student till våren och kommer hit, så att du kan få högmodas öfver hans hvita mössa. I morgon har du nog från honom både bref och någon liten julklapp. Han brukar icke glömma dig; men tyst, jag hörde bjellror.n Mor och dotter lyssnade. Elna sprang ut i förstugan, för att erfara, hvem det kunde vara, men blef, i det hon öppnade dörren till förstugnqvisten, hejdad af en högväxt ineling, som tog henne i famn och lyftade henne högt upp. Elna, en flicka springer icke så der i famnen på unga karlar! utropade han muntert. Erik, Erik! jublade Elna. Jag har ingenting sagt åt mamma; hon vet ej, att ja väntade dig. Min Gud, hvad hon skall blifva lad.n e Elna öppnade dörren och sköt Erik öfver tröskeln. Modren stod midt på golfvet och väntade på Elnas återinträdande. Hon stirrade ett ögonblick på ynglingen, uppgaf derefter ett glädjerop och Fastade -ele i hans ärmar.