danten vid Långholmen, major Tellander; hr Molin, för att höras angående qvittenserna å veden, som af kamrer Edman skickades till protokollssekreteraren Vougt, och hvilka af skepparen, som fraktade veden, blifvit lemnade uti hr Molins logis här i staden; major Tellander för att afgifva förklaring öfver ett af kamrer Edman bekommet K. M:t och kronan tillhörigt parti torrt bröd. Landtbrukaren Molin sade sig vidhålla sin förut hafda uppgift, att han lemnat alla qvittenser jemte räkningen på hela vedleveransen till kamreraren Edman, äfvensom att han icke förrän efter leveransens fullgörande haft vetskap om att en del af veden blifvit af Edman skickad på annat håll; sjelf hade hr Molin icke afsändt någon ved för annans räkning än Långholmsfängelsets. Major Tellander förklarade, rörande det ofvannämnda brödpartiet, att hvarken han eller hans fru dem veterligen köpt något bröd af Edman. Förre sergeanten Wiberg, som var från häktet upphemtad, anhöll till slut att få bli ställd på fri fot; men hvilket af justitiekanslerens ombud, vice häradshöfdingen Odelberg, bestreds på grund af de emot Wiberg varande, särdeles besvärande omständigheter. Målet remitterades härefter till Stockholms rådhusrätt; och Wiberg återfördes till fängelset. EROS IKSEK ERNER