Aftonbladet – 21 mars 1868, sida 2

Elna Grahbm är.så rask öch modig, ater1og mannen, att hennes mor icke behöfver vara orolig, tyckes mig; men det var ett godt fynd jag gjorde, då jag fann er i skogen. Jag är glad deråt, det bebadar säkert en god helg. Hästarne fingo en ny uppmaning att s ringa. Något vidare samtal emellan Elna och hennes körsven kom icke å bane. Färden till Wiväg var besvärlig. Bengt och den som körde måste långa stycken gå vid hvar sin sida om slädan för att hindra den, från att välta. Åndtligen hade man hunnit fram, Manven lyftade Elna ur släden och bar henne ända in i förstugan, der han ställde ned henne framför dörren till stugan. Se så, nu är ni hemma, Får ni nu litet smet och värme, så blir ni nog fullkomligt kry, och derföre god qväll och lycklig jul. SVill ni icke stiga in och värma er, frågade Eina Icke i qväll ; Tack då för det ni bistått mig, sade Jolha och räckte mannen handen, pi säger mig väl ert namn? Behöfs icke Elna Grahm, vi träffas nog åter och tilldess: Gud vare med eder. Mannen steg ut ur förstugan och stugudörren öppnades af fru Grahm. N Efter allt hvad Elna utstätt, var asynen af modrens bleka ansigte så glädjande, att alla andra tankar trängdes åt sidan. Och det var icke så lång tid förfluten, sedan Elia der borta i skogen bland drifvor och snöfall tagit för afejordt, att de aldrig mera skulle mötas här i lifvet, och nu hade bon denna öfver allt annat älskade moder framför sig. . Elna steg in och utan all tanka på att