Aftonbladet – 21 mars 1868, sida 2

Han löste armarhe från trädstammen och den unga flickan föll ned på snön. Mannen upplyftade Elna och bar hennc på starka armar genom storm och drifvoi fram till sin släda. os Stig ur du, Bengt, och ställ dig på meden, sade han; vi få lof att föra qvinnan här till närmaste boning; men gif först hit kohjaksflaskan. Han fraimtog ur pelsfickan en silfvertumlare, hällde i konjak och tvang Elna att svälja innehållet. N . Den unga flickan hade nu äter qvicknat vid ur sin förlamning och sade, ehuru med matt röst! . För mig till Wiväg, der är mitt hem, och ni gör en god gerning. sr i Wiväg upprepade mannen. Godt, vi ha ej så farligt långt dit, och det skall gå fort nög. . . Han svepte omkring benne fällarne, sälte sig upp bredvid, vände med hästen, så att ban skulle komma till Granbacka och derifrån stora körvägen till Wiväg. Af det starka innehållet i silfvertumlaren hade Elna blifvit förunderligt vederqvickt. och hon kände lif och värme återvända. Eh suck till Gud af innerlig tacksamhet för sin räddning höjde hennes bröst och hon glömde dervid all den ängest hon utstått. Mörkret hindrade henne att urskilja sin räddares anletsdrag; men hon kände honom ändå. Det kunde ej vara någon annan än Sven Ivarsson. Icke ett ord yttrades under början af färden; men då de åkt en stund böjde han sig till Elna och frågade: Hur mår ni? ! Nu är det åter bra, svarade den unga lickan. Ni är bra god, som förer mig hem ill min mor; hon är säkert redan orolig öfver mig.