SAV SM TEVA MPH) PARTS I VVPISRIVRI BN nal des Debats, fa höra talas om att man tagit bort sjelfva rampen i Stora operans salong, men balletten — aldrig! Vi nämnde här ofvan le mur de la vie privee, det enskilda lifvets område. Den nämnda artikeln i den nya presslagen kom som ett äskslag isynnerhet för den s. k. lilla pressen i Paris, för hvilken just personers enskilda lif var en guldgrufva. Dock bearbetade äfven en eller annan af de stora politiska tidningarne detta fält, såsom t. ex. Liberte och Courrier Francais. Den förstnämnda upphörde i dessa dagar med sin stående rubrik Le Monde Parisien, under hvilken behandlades allt möjligt från det högre societetslifvet, baler, spektakler, soupter, de inbjudna damernas klädsel beskrefs o. s. v. Men nu är slutar bladet att meddela dylika enskildheter. För att emellertid Pariserpubliken ej skall gå miste om dessa smakliga anrättningar, ämna ett par herrar, som äro hemmastadda i dessa förhållanden, i Brissel utgifva en tidning, i hvilken dessa i Frankrike förbjudna saker komma att meddelas, hvarigenom det allmänt kända behofvet ändock blir afhjelpt, såvida det ej skulle falla de franska myndigheterna in att förbjuda den nämnda tidningens införande från Belgien. Det är egentligen Courrier Francais, som franska pressen har att tacka för denna inskränkning i den fria yttranderätten, genom den rättegång, som den något extravaganta furstinnan Metternich, österrikiska ambassadörens fru, för någon tid sedan lät anställa mot nämnda tidning med anledning af några afslöjanden, som voro af högst skandalös beskaffenhet. Naturligtvis ha småtidningarne på allt upptänkligt sätt hånat regeringen för den förargliga art. 11 — men den står qvar i all sin stränghet till varnagel för alla indiskreta. Charivari t. ex. visade här om dagen en rolig teckning, den framställde en cellfänge, som bittert beklagade sig öfver, att hans enskilda lif var alldeles för mycket kringmuradt! Gamle kung Ludvig af Baiern har i dagarne dött i Nizza; hans Lola reste till Amerika och gick längt före honom in i evigheten. Ludvig var en beskedlig kung, som uppmuntrade konster och vetenskaper, isynnerhet konster, och af dessa synnerligast danskonsten. Ödet förde dansösen Lola i Ludvigs väg och den till åren komne fursten blef så betagen i henne, att hon blef en ny Pompadour i det baierska landet. Men en vacker dag tog det slut på bairarnes tålamod, de körde helt enkelt bort Pompadour, och det dröjde icke länge förr än konungen stod der utan krona — allt för Lolas skull. Lola Montez var en vacker qvinna med blixtrande andalusiska ögon, men någon dansös var hon icke. Hon kom till Paris föregången af ett stort rykte: hon hade nemligen slagit en rysk gensdarm i ansigtet med tt ridspö. Alla skulle se en qvinna, som utmärkt sig. Hon debuterade på operan, hon hoppade och struttade hit och dit utan något sammanhang, det blef stor skandal i salongen, hon fick aldrig uppträda der mer. Men hennes ridspö var ett trollspö, hon erbjöds, trots nederlaget, att uppträda på Porteaint-Martin: samma struttningar, omöjligt r musiken att kunna följa med henne, parketten hvisslade och inkastade apelsinskal på scenen. Sedan kom hon till Mönchen, konungen lorgnerade henne en afton på spektaklet och vips var han slagen i bojor. Men det var ej egentligen om Lola vi ville tala, utan om konung Ludvig, och berätta en anekdot som är sann och bevisar hvilken kjertans beskedlig karl han var: En dag såg man i Mänchen en promenerande herre, som med en vid kappa på armen stannade på Karls-strasse i närheten af pantlåneinvrättningens lokal. Medan han stod der, kom ram till honom en af dessa qvinnor, hvilka ha till sitt yrke att belåna saker åt persorer, som ha sina skäl att ej sjelfva vilja nfinna sig vid låneluckan. Qvinnan erbjöd sig att verkställa belåningen åt den okände herrn, som godmodigt mottog anbudet; efter tio minuters förlopp lemnade qvinnan honom 10 fioriner, som hon fått låna på kappan. I letta ögonblick marscherade ett kompani soldater förbi, officern observerade mannen som haft kappan och gjorde honnör, och 1vinnan af folket kände sig helt rädd, när on fick veta att hon belänt landsfaderns gen kappa på assistansen. Kungen stod der utan kappa, men utlöste den om en stund; let var bara för att qvinnan skulle få förjena litet som han så der klädde af sig på satan. När kungen kom till slottet såg han mycket ond ut, och han skickade genast bud vå sin hofskräddare, som han tänkte lexa ipp dugtigt, men det brydde han sig sedan cke om, fastän skräddaren dagen förut deviterat kungen 100 floriner för den nya kapvan, ä hvilken man omöjligt ville ge högre än än 10 floriner på assistansen. Paris har i största hast fått sig en ny teaer, dock blott till namnet. Direktören för Pheåtre Lyrique, hr Carvalho, har nemligen ngått kontrakt med direktören för Italienska ;peran eller Salle Ventadour såsom den också allas, att få tre aftnar i veckan begagna ans teater till gifvandet af lyriska föreställningar med artister från Lyrique. När hr Carvalho spelar i Salle Ventadour kallas den Theåtre de la Renaissance, det är hela affäen. Härom dagen gafs första representatioen å denna s. k. nya teater, då operan aust uppfördes och m:me Miolan—Carvalho ng sitt gamla parti, Margarethas. I ett bref från Rom af den 9 Mars medlelar Opinion Nationales korrespondent fölande anekdot, som ger ett begrepp om folets okunnighet i religiösa frågor, en okunighet, som munkarne och presterna ej äro ngelägna att skingra, af fruktan att för nycken spridning af ljus skall framkalla friinkare, schismatiker och kättare. Jag har istorien från den ena af personagerna i cenen, säger korrespondenten: En franciskanermunk blef kallad till en ittioårig gubbe, som låg på sitt yttersta, ör att afhöra hans bikt. Innan munken gaf ubben afskedspasset ansåg han sig böra göra agra frågor. Hur många gudar finns det? frågade unken. Tre, svarade den döende. Ni vill väl säga, att det finns tre persoer i gudomen ? Den sjuke tänkte efter ett ögonblick. Jag kan icke säga bestämdt, svarade ubben obesväradt. I min ungdom påstod jan visserligen att de voro tre, men jag är nu ittio ar och jag vet inte om sedan den tien möjligen någon af dem dött! Åomsisttatssn sont klent flnstände Y