Aftonbladet – 20 mars 1868, sida 2

rott. Hr Blanches uppträdande 1 denna råga förtjenar snarare glömmas än beundras. ch man kan det förra desto hellre, som den ungliga teaterstyrelsen, efter det välförtjenta innmärke första kammaren satte på dess örfarande, väl torde komma att afstå från idare ockrande på publikens sämre lidelser. — Oroligheterna vid Trollhättan. Fill chefen för civildepartementet har röranle de vid Trollhättan begångna, lika obenksamma som beklagansvärda v.ldsamhea följande rapport ingatt: Till chefen för K. M:ts civildepartement. I sammanhang med afgifna telegrafrapporter anrående det på Trollhättan den 14 dennes och fölande natt timade upplopp får landshöfdingeembeet afgifva följande, på ha rundade, närmare berättelse. Bland de vid Önans fabrik för beredning af tränassa till papperstillverkning, tillhörig Rosendals abriksaktiebolag och disponerad af grosshandlaen D. O. Francke i Göteborg, anställda arbetare nade missnöje uppstått deröfver, att tillförene unler vintern, åtminstone tidtals, nedsättning i beimd arbetslön för särskilda arbetarelag vidtagits h att enahanda nedsättning för andra nu varit frågasatt. Förvaltaren Hedlund hade likväl, selan han erfarit detta missnöje, för sistförflutna vecka utbetalt aflöningen oafkortad och äfven lofvat att för nu ingångna vecka verkställa aflöninven på enahanda sätt samt att emellertid i arbetarnes intresse underhandla med fabrikens disponent. Dermed hade arbetarne synts tillfredsställda och på lördagseftermiddagen aflägsnat sig från fabriken. Emellertid kommo omkring klockan 6 på aftonen vid pass 100 arbetare upptågande till Trollhättans torg under högljudda rop och oväsende. De starhade utanför ett hus, der handlanden J. Pettersson har salubod och hvars öfra våning begagnas till klubblokal, hvarest Hedlund jemte den för uppförande af en ny fabriksbyggnad vid Önan anställde ingeniören Edgren och några andra personer sig uppehöllo. Länsmannen på stället Hugo Ågren jemte fjerdingsmannen tillstädeskommo genast och sökte afböja oväsendet. Fjerdingsmannen misshandlades och begge togo slutligen sin tillflykt in i huset, förföljda af våldsverkarne. Dervid utdelade fjerdingsmannen, för att värja sig, ett slag å en af de förföljande. Dörrarne stängdes; men nu började, sedan mörkret inbrutit, våldsverkarne under fortsatt larm och skrik stenkastning emot huset. Fönstren till klubblokalen inslogos, en sten träffade hårdt handlanden Pettersson. Derefter sprängde folkmassan förstugudörrarne, stormade uppför trappan, slogo in dörren till ett yttre rum och inträngde der med fullt våld, under de vildaste hotelser att taga lifvet af fjerdingsmannen, Hedlund och Edgren. Fjerdingsmannen infördes i ett inre rum, hvars dörr tillDer fattade Pettersson posto, för att llen polisundersökning TAS mA värja fjerdingsmannens lif, och sökte jemte Ågren förgäfves förekomma vidare våldsamheter. Våldsverkarne misshandlade Hediund och, sedan de släckt ljusen, äfven Pettersson. Tumultet blef nu omkring kl. 10—11 ännu våldsammare; stenkastningen utifrån fortfor alltjemnt. Alla möbler i rummet krossades i spillror. Emellertid hade fyra personer kommit till undsättning, och det lyckades dem att föra Hedlund och fjerdingsmannen undan, oaktadt folkmassan uppfyllde hela trappgången, under nedgången, hvarigenom ytterligare slag och sparkningar tillfogades Hedlund. Folkmassan stannade likväl qvar, utan att det lyckades Ågren och Pettersson att förmå den till att aflägsna sig. Slutligen lofvade Pettersson dem bränvin, om de ville följa honom ned i bodkammaren. En del åtlydde denna uppmaning; men medan Pettersson, som stängt dörren efter sig, ick för att hemta bränvin, inslogs äfven denna dörr och, sedan bränvin blifvit utdeladt, släcktes ljusen äfven här; men Pettersson hade nu laddadt gevär till hands och hotade att skjuta den, som utöfvade vidare våld. Slutligen och då flera af våldsverkarne, som förut i allmänhet voro något rusiga, af det utdelade bränvinet blifvit alldeles öfverlastade, skingrades massan småningom kl. 2 —3 på morgonen. Ingeniören Edgren jemte ett fruntimmer hade genom ett fönster måst taga sin tillflykt till taket på en sidobyggnad, der de under hela tumultet uppehöllo sig; och då folkmassan omringat hela huset, kunde hvarken de eller fjerdingsmannen medelst stegar bringas i säkerhet, ehuru sådant försöktes. Under söndagen fortfor sinnesstämningen ibland våldsverkarne och deras anhang att vara hotande och orolig. Det sades, att våldsamheterna skulle förnyas följande natt, särskildt emot länsmannen Ågren, hvilken redan kl. 5 på morgonen hemsöktes af två bland våldsverkarne, som under hotelser sökte tilltvinga sig penningar af honom för det slag fjerdingsmannen tilldelat den ene. Vid landssekreterarens ankomst till stället samma dag omkring kl. 6 på aftonen voro folkhopar samlade på torget; men de hade säkerligen erfarit, att militärstyrka var i antågande, och natten förflöt lugnt. Skarpskyttekårens öfverbefälhafvare kom på landshöfdingeembetets reqvisition äfven till stället och förklarade sin beredvillighet att sammandraga kåren till lugnets uppehållande; men då folkhoparne småningom skingrades, ansågs sådant icke nödigt. Följande dag trädde skarpskyttekåren under vapen och bestridde vaktgöring under det af landssekreteraren hållna polisförhöret, efter hvars afslutande klockan omkring 3 på eftermiddagen sex personer förklarades skyldiga att trädai häkte och införpassades till cellfängelset, beledsagade öfver Trollhättans område af skarpskyttekåren. Truppstyrkan, utgörande 50 man af Westgöta-Dals regemente, inryckte nu; och, äfven utan hänsigt dertill, förefinnes icke anledning att oroligheterna skola förnyas, helst öfriga arbetare vid Önans favi brik bered gt återgingo till sitt arbete. Wenersborg i landskansliet den 17 Mars 1868. På landshöfdingeembetets vägnar: C. 0. Almquist. J.M. Byding. —i——