Aftonbladet – 20 mars 1868, sida 2

En dyning af teaterstriderna vid riksdagen förekommer i sist hitkomna numret af Göteborgs Handelstidning der, en debatt i ämnet föres mellan tidningens riksdagskorrespondent — i hvilken en temligen utbredd åsigt trott sig igenkänna tidningens egen vid riksdagen vistande hufvudredaktör — å ena sidan, och tidningens hemmavarande redaktion å den andra. Korrespondenten omförmäler , med uttryck af gillande, det försvar för Helena och Bläskägg-genren, som försöktes i andra kammaren af åtskilliga talare, men redaktionen — den hemmavarande — fogar härtill en not, i hvilken den inlägger några kraftiga och välbefogade erinringar mot sin korrespondents uppfattning. Denna not är af följande lydelse: Redaktionen tager sig friheten inlägga en protest mot denna brefskrifvarens uppfattning och uttala den önskan att hr Blanche hädanefter må skörda triumfer i försvar för en ädlare sak än Riddar Blåskäggs. Skal dens ord: anständigheten kom och sederna försvunno, som utgjorde temat, hvilket hr Blanche varierade, voro här, i trots af allt qvickhetsfyrverkeri, illa tillämpade. Det finnes visserligen en konventionel anständighet, under hvilken osedligheten ofta döljer sig, och man kan till dess försvar endast säga, att der den finnes, bevisar den, att osedligheten åtminstone icke öfvergått till fr et och trots. Men det gifves äfven en anständighet, som är sedlighetens naturliga form och uttryck, och man kan icke gerna räkna ett teaterstycke till förtjenst att sakna äfven ENT ANTA KA FEEPERE ASTANA rn ETTER