Aftonbladet – 20 mars 1868, sida 2

såg på grisen, hoppade sedan öfver honom och utbrast med oförställd glädje: Nu få vi ju en storståtlig jul och dessutom mat ett långt stycke in på vintern. Så förargligt bara, att jag icke skulle vara inne. Jag hade velat taga fader Svenifamnen och riktigt klappa honom, för det han varit och är en sådan hedersman emot oss. Medgif Hanna, att vi ändå hafva bra mycket att tacka Gud för. Vi äro allt bra lyckliga. Lyckliga! upprepade fru Grahm och förde handen smekande öfver Elnas hufvud. Tyer ker du det verkligen? Jag för min del har ofta tänkt, att du mitt stackars barn, som aldrig har några af din ålders nöjen, måste finna lifvet bra tungt, framsläpadt under oafbrutet arbete. Tanken härpå, min älskling, har kostat mig bittra tårar, men jag saknade mod att tala med dig derom, då jag icke förmådde ändra något i ditt öde. Och nu, nu påstår du, att Vi äro lyckliga. Du kan ej tycka det, du säger så bara för att... Tyst, älskade, oförstandiga moder, afb henne Elna och tillade med öfvertygande röst: huru har du kunnat inrymma så enfaldiga tankar i ditt hufvud. Se mig in i ögonen och läs der sanningen af hvad jag säger: jag har icke en stund, sedan vi kommo hit, känt mig olycklig, utan nöjd och belåten. Nu är jag riktigt lycklig, och om jag kunde byta bort vårt lilla hem mot det stora Bergåsa, så gjorde jag det icke. Du talar om nöjen. Jag förstår ej hvad du menar dermed. Är det dans och dylikt? Nå, jag dansar ju ibland äfven jag; men icke är det min största fröjd, men deremot finner jag det vara riktigt roligt då jag, som i dag, efter slutadt arbete får sitta vid din sida och fröjda mig åt det lilla gagn jag gjort. Roligt är det äfven, då vi till vårt hushåll få en sådan der present, hon pekatlv på grisen, Seller då jag om våren får