Aftonbladet – 19 mars 1868, sida 3

Article Image
meddelats. Naturligtvis uppfattar han dessa besök helt annorlunda än presterskapet. Hvad de hafva talt vid mig — skrifver han — kan eller anstår mig intet så egentligen att berätta; men vilja de sjelfva göra det, så vill jag genom Guds hjelp kännas vid, hvad jag vet dervid vara skjedt,. — Rörande förloppet vid tre af de namngifna presternas besök hos honom vid olika tillfällen, yttrar han, att under dessa samtal handlades egentligen om mitt förtroende till dem, eller om orsakerna hvarföre jag allsintet förtroende kunde hafva till dem i ett så angeläget mäl. Vid ett längre fram företaget besök af två prester hos Öman gjorde de icke påstående gqmot ig i något stycke som då förehades; och här de gingo bort frågade jag om de icke ville vara så goda och teckna upp för nig de punkter, som de hade emot mig och deras skjäl dertill, då jag lofvade genom Guds hjelp förklara mig deröfver, — men den ene svarade: jag har alls intet emot eder, ej heller min cammerade,. Vidare hade Öman fått besök af en prestman, som började sitt tal sålunda: Jag har väl intet emot eder, om icke angående döpelsen törhända — då han ock vidare yttrade sin mening angaende barn dopet, hvarpå Öman i detta sinnet svarade att det intet var min sak att strida eller disputera med någon om sådana ceremonier, utan att det vore min pligt att beflita mig om att lefva efter den heliga skrifts tydliga befallningar. — Derefter hade han icke haft besök af någon som uppgifvit sig vara sänd af konsistorium, utan allenast (besökts) af två så kallade prestmän, som några gånger kommit; men de hade sagt att de af sig sjelfve helsat på mig såsom vänner, hvilket man kan lemna derhän — tillägger Öman. Antagligt är att hofrätten af Ömans skrift fick bekräftelse på presterskapets nit, möjligen ock den föreställningen att Öman blef fast i sin tro, och att den icke kunde rubbas genom sådan undervisning för hvilken hofrätten ifrat. Men hvad som befinnes obestridligt är ati hofrätten derefter — glömde bort Öman. Det var i November månad 1746, som Öman afgaf den härofvan refererade skriften. Ända till i Juli månad 1761 omnämnes ham hvarken i hofrättens eller konsistorii protokoller. Under de fjorton år som emellertid förflutit hade en betydlig del af hofrättens och konsistorii äldre funktionärer gått bort. En ny slottsfogde hade äfven antagits, dä preses i konsistorium doktor Celsius den 30; Juni 1761 anmälde att han af slottsfogden blifvit tillspord af hvad grund skomakaregesällen Öman, hvilken snart i femton ar (rätteligen i tjugu år) skulle för irriga meningar 1 religionen suttit häktad, blifvit af ministe— rio uti det som på dess åtgärd i sådant fall ankomma bör — försummad? Przeses hade derpå svarat slottsfogden, att han icke hört Öman omtalas, ändå mindre att eller hvarföre han i häktet hölls. Emellertid hade fångpredikanten Hjortzberg i konsistortunr uppkallats för att meddela hvad han i den saken visste. Hjortzberg upplyste att han visserligen hört att en Öman skulle uppehå la g i Kastenhofshäktet och med skoarbete der förskaffa sig födan, men aldrig vetat att ham var arrestant, så mycket mindre som han enligt slottskansliets, uppå konsistorii föreställningar, gifna samtycke icke behöft öfvervara förhören och predikningarne i häktet, och ville ej med någon prest samtala. — Doktor Ruthström, ledamot i konsistorium, meddelade, att då han för flera år sedan var predikant i stadens häkten, hade han ej mer än en, högst ett, par gånger kunnat komma i samtal med Öman, som dervid befunnits hysa separatistiska villfarelser, men hade Öman ansett mera såsom en fördel än sasom molest eller straff att ega fritt husrum på Kastenhof, der han fick frihet att gå ut när han ville. Konsistorium anmodade Hjortz-berg försöka sig med Ömans bringande till rätta och hans befrielse, om möjligt var, åstadkommap. Från Svea hofrätt ankom den 3 Juli s. ä. en skrifvelse till Konsistorium med anmodan att få veta hvarföre den för villfarelser i ran sedan 1741 i Rådstufvuhäktet och sedan 1743 i häktet vid Kastenhof sittande Öman icke på många år blifvit af någon prest besökt, undervisad och på rätta vägar ledd? Preeses uttryckte i anledning häraf sin förvåning deröfver, att kongl. hofrätten som förmodligen dömt Öman att med häkte straffas för villfarelser, nu tycktes derom okunnig vara, och som kunde honom frigifva, men nu likasom ville för den skedda. försummelsen skulden på Konsistorium hvälfva, som dock med fångars vård ingen befattning hade. Predikanten vid stadens häk— ten, Hjortzberg, anmodades ytterligare om: Öman göra sig underrättad, för hvilket uppdrag Hjortzberg den 28 Juli sålunda redogjorde: han hade med Öman samtalat och inhemtat att han isynnerhet icke kunde tala Ministerium irregenitorum, ej heller förmås uppgifva för hvilka villfarelser han i fän— gelse blifvit insatt. Konsistorium anmodade: notarien tillse om i de äldre protokollen något om Oman förekommit, och Hjortzberg anmodes att med all saktmodighet me Öman umgäsn. j I slutet af näst derpå följande Oktober månad företrädde återigen fangpredikantem Hjortzberg och meddelade konsistorium att han än vidare besökt Öman i häktet. Om dennes villomeningar hade Hjortzberg hvarken i konsistorii protokoller eller af Öman elf kunnat erhålla närmare besked, men trodde att k. hofrätten, som hade dömt Öman till fängelset, om dennes villfarelser borde ega s,kunskap,. På tillfrågan hvad Öman sjelf dömer om dem som icke hafva samma tankar med honom i religionen, hade han svarat, att han hade mera att göra med sig sjelf, än att han skulle kunna bry sig om andra. Slutligen hade han ock förklarat, att om han ur fängelset frigafs, så ville han icke sina satser utsprida. Predikanten Hjortzberg anmodades i hofrä .skaffa sig upplysning om akterna och lägga ut för Öman, hvars häktelse allt för änge varat,. Den 8 December förekom åter Hjortzberg i konsistorium och anmälde, att han ändtligen i hofrätten fått del af handlingarne — att han om sina samtal med Öman uppsatt ett memorial, som Öman för säkerhetens skull undertecknat och fgodkänt, och att Öman äfven sjelf uppsatt en vacker skrift, som Hjortzberg medförde. Konsistorium be slöt att dessa skrifter skulle till k. hfrättens ynnestfulla behjertande öfversändas. ) Hjortzberg anmodades fortfarande samtala med Örnan och skulle han äfven af Doktor Celsius besökas på det att k. hofrätten laalla kunna lbancictnarmnm nåsaAn Aftorv. 1)

19 mars 1868, sida 3

Thumbnail