Article Image
sderberg, Storg. 13; C. R. Berj löf, Storg. 14; A.J. orget i staden och i huset nr 34 Drotininggatan inM. Aftonblads-tryckeriet, Munkbrogatan nr 8.1 STOCEHOLM den 19 Mars, ;). En partiell ministerkris har i dessa dagar egt rum härstädes och lärer numera vara slyckligt öfverstånden. Som man erinrar sig lemnade hr Adlersparre under andra kammarens debatt rörande af regeringen begärdt lanslag till en laboratoriibyggnad för Svea artilleriregemente den upplysningen, att nämnde regemente för närvarande begagnar ett labo(ratorium, beläget på dess eget område, men Itillhörigt skärgårdsartilleriet, som på några lår icke torde behöfva samma byggnad. Denna upplysning bidrog utan tvifvel dertill, att det begärda anslaget af kammaren afslogs, och satte den vid debatten närvarande krigsministern i en viss förlägenhet, emedan han icke hade sig bekant, att en sådan öfverlåtelse af ofvannämnda laboratoriibyggnad egt rum. Statsrådet Abelin skall under intrycket häraf ha förklarat sig sinnad att afgå, hvilket naIturligtvis framkallade stort bekymmer inom konseljen, då man haft så svårt att få en krigsminister. Man har hört en och annan uttala den tanken, att statsrådet Abelin, som redan skulle tröttnat vid sitt svåra värf, velat begagna detta tillfälle, för att söka bli vitt detsämma. Emellertid uppstod inom en guvernementala sferen en mycket stark spänning, som afspeglade sig på de ängsliga och bekymrade anletena hos de kammarmedlemmar, för hvilka frasen den bästa af ministerer. blifvit en trosartikel och som råka i oro eller passion öfver hvarje den minsta stötesten, som kan komma i denna ministers väg. Man fick också under dessa förhållanden från denna krets höra många utgjutelser mot hr Adlersparres s. k. indiskretion, hvilka utgjutelser sedermera upprepades af en hop personer, som allsicke visste, hvarom fråga egentligen var, men som funno det vara i sin ordning och öfverensstämmande med byråkratiskt comme il faut, att himla sig öfver en förtroendeembetsman, som gör opposition emot ett af regeringen begärdt anslag och öfver en expeditionschef, som slår sim minister på fingrarne 0. 8. v. Det lärer varit starkt i fråga att hr Adlersparre skulle erhålla afsked från sin befattning såsom chef för sjöförsvarsdepartementets kommandoexpedition, der han under närvarande omständigheter nästah kan anses omistlig; men sjöministern grefve Platen skall på en af högste vederbörande framställd önskan i detta hänseende, med mycken bestämdhet ha förklarat, att han i sådant fall äfvenledes skulle afgå. Efter hvarjehanda förhandlingar lärer saken blifvit så bilagd, att saväl krigsministern som sjöministern och hr Adlersparre qvarstanna i sina befattningar; krigsministern uppträdde med sin bekanta förklaring i andra kammaren och en interpellation anordnades i första kammaren, som gaf sjöministern anledning att derstädes komma med en förklaring, som skulle innebära den för krigsministern nödiga satisfoktion. Vi haj med flit icke velat röra vid denna sak, förrän den var utagerad. Då detta nu skett, skola vi tillåta oss att för dess rätta bedömande fästa uppmärksamhet på några omständigheter, som äro af vigt. Af krigsministerns yttrande i andra kammaren den 14 dennes, således tre dagar efter det anslagsfrågan der var afgjord, finner man att frågan om upplåtelsen af skärgårdsartilleriets laboratoriibyggnad alls icke varit behandlad inom landteller sjöförsvarsdepartementerna, utan omedelbart af underordnade myndigheter, generalfälttygmästareembetet å ena och förvaltningen af sjöärendena å andra sidan. Hr Adlersparre uppträdde här sålunda icke i en fråga som blifvit afgjord inom det departement der han tjenstgör; han meddelade endast upplysning om ett faktiskt förhållande, hvarom han tillfälligtvis hade kännedom. Här fanns för honom icke den ringaste kollision af pligter; det var hans ovilkorliga skyldighet såsom folkrepresentant att upplysa om ett vigtigt sakförhållande, som han under debatten fann vara obekant och att i sin mån bidraga till en utredning af frågan. Om någon försummat att lemna nödig upplysning i ämnet till krigsministern, så är det väl den myndighet, som förut till honom anmält att en framställning om öfverlåtelsen af laboratoriet blifvit gjord, men som sedermera glömt meddela, att det begärda erhållits. Efter hvad vi erfarit lärer äfven kapten Eriesson, som i kammaren började diskussionen, tvenne dagar förut ha underrättat krigsministern, att han ämnade yrka afslag å det begärda anslaget till laboratoriibyggnaden, så att krigsministern i detta hänseende ej var oförberedd. Såsom man finner af hr Adlersparres längre fram i bladet in extenso meddelade yttrande vid tillfället uppträdde han egentligen emot att förlägga en större ammunitionsverkstad för armens behof här vid Stockholm, som är så hotadt; hvad han yttrade om skärgårdsartilleriets laboratorium utgjorde endast en i förbigående lemnad faktisk upplysning af sekundär betydelse. Med anledning af den sensation och oro, som denna i sig sjelf högst obetydliga sak framkallat å högre ort, torde det icke vara ur vägen att erinra, huru för några år sedan en dåvarande chef för sjöförsvarsdepartementets kommandoexpedition, kapten Skogman, uppträdde med den skarpaste opposition mot sin departementschef, mot hela det af honom framlagda förslaget till ordnande af sjöförsvaret. Då fasade man icke på högre ort öfver detta abnorma förhaällande, oaktadt hr Skogman icke var vald folkrepresentant, utan endast sjelfmant deltog i riksdagsförhandlingarne, dervid representerande sin af honom ensam bestående ätt. Skulle hr Adlersparre nu blifvit afsatt, för den af honom till andra kammaren lemnade faktiska upplysningen, så skulle detta otvifvelaktigt ha haft den politiska följden, att hädanefter aldrigknågon förtroendeembetsman blifvit vald till folkrepresentant, sedan regeringen gifvit en så klar anvisning derom, att en sådan representant icke egde att efter bästa förstånd och samvete bidraga till frågornas utredning, utan måste äfven ide minsta detaljfrågor betrakta sig säsom ett ombud för regeringen. . Någonting rätt roligt är, att N. Dagligt Allehanda, som vid de senaste riksdagsmannavalan fir Stacrkhalm matarhetade valet af

19 mars 1868, sida 1

Thumbnail