seende upplysa, så hade han svarat att Gud omedelbarligen omvänder många syndare årligen; men någon undervisning ville Öman alls icke mottaga. Konsistorium beslöt att presterskapet i S:t Clara skulle försöka sig hos Öman. I September månad 1746 tillkännagaf preses i konsistorium att prestmannen Bång vid Gillstuguhäktet anmält att jungfru Utterbom numera hade besinnat sig från dess förra villfarelser 2). Preses hade med anledning häraf sjelf besökt Utterbom och funnit henne icke allenast mycket foglig, utan ock att hon vackert förklarat sig öfver de frågor som på henne blifvit ställda, — och sporde om ej bref derom borde till hofrätten afogå med förbön om hennes lösgifvande, hvartill alla ledamöterna i konsistorium samtyckte 3). Beträffande åter Oman, så befanns han lika hård och för undervisning gensträfvig. Prceses hemställde om icke, ö i alla fall hofrätten med bref skulle uppvaktas, skäl vore gifva hofrätten tillkänna att anledningen till Ömans gensträfvighet möjligen var — icke någon indolence från presterskapets sida, som hofrätten oskäligt föreställde sig — utan den omständigheten att Öman fick så täta besök af v. Strokirck och förre prestmannen Krank, hvilka besök presterskapet dock icke velat hindra för att ej ytterligare Öman uppretan. — Denna framställning synes haft till följd någon särskild befallning från hofrätten till öfverståthållareembetet, ty i Oktober månad företrädde slottsfogden Holmer och för konsistorium anmälde att Öman nu skulle strängare bevakas 4). öra nämna att äfven med hennes undervisning hade många försök anställts, men förgäfves och hade särdeles Bång hos konsistorium beklagat sig deröfver att bland andra hade hon af en konduktör v.jStrokirck ofta besökts, hvilken henne till gensträfvighet uppmuntrat. ;) Sannolikt blef Utterbom kort derefter frigifven, ty i konsistorii protokoll förekommer att jungfru Utterboms moder, som var enka efter en förmögen handelsborgare, hade lofvat att dottern mottaga och med all ömhet vårda. ) Då i det föregående studenten Rostn, konduktör v. Strokirk och prestmannen Krank blifvit i förbigående omnämnda, torde vi böra upplysa, att Rosen — en broder till den ryktbare läkaren Rosen von Rosenstein — 1741 blef för sina villfarelser i religionen ur riket förvist. Von Strokirk, för samma förseelse tilltalad, gjorde Svea och Göta hofrätt mycket besvär. Anklagad och kallad till Svea hofrätt kunde han ej, med stämning och kallelser anträfias, fastän hans vistelse på Klementstorp i Skaraborgs eller Elfsborgs län hos en nära anbörig var känd, Men då Göta hofrätt, på anmodan afSvea hofrätt, lät genom landshöfdingen i Jönköping kalla honom, svarades att han ej kunnat anträffas på uppgifvet ställe, emedan han på resa sig begifvit. Rikets ständers justitie-deputation aflät den 11 Nov. 1742 en skrifvelse till Svea hofrätt med förfrågan ci hvad stånd saken angående v. Strokirk är och isynnerhet hvad i samma mål sedan sisthållna riksdag förelupit. Hofrätten upplyste hörsammastv, att den öfver Strokirk icke kunnat sig utläta, dels emedan, då Stockholms konsistorium honom till förhör uppkallat, och han tillstädes kommit, så bade han omöjligen kunnat förmås att i något samtal ingå, och dels att han ej med hofrättens kallelse kunnat anträffas. Hofrätten yttrade sedan vid flera tillfällen sitt missnöje med vissa embetsmyndigheters undseende förj Strokirk. Hån utöfvade länge en stor religiös verksamhet, kallades fri-aposteli den rena evangeliska kristendomen, utgaf en mängd skrifter, och åtnjöt stor aktning. Han föddes 1702 och afled 74 år gammal. — Krank hade varit -prest vid finska nationella församlingen i Stockholm, men redan 1733 afsagt sig predikoembetet för tvifvelsmål om han det rätt kunde förvalta, sysselsatte sig derefter med husandakt i åtskilliga äfven förnäma familjer, gjorde på presterskapets område intrång, anklagades för villfarelse, men var äfven svår att med kallelser anträffa. Då en sådan skulle honom på Wermdön delgifvas, eftersom han der uppehöll sig, upplyste länsstyrelsen att kronobetjeningen förgäfves, i anseende till öns otillgänglighet, honom efterspanat: vore ock i hela skärgården så väl hållen att han der med all omsorg skyddades.z