sion ost ton Sison Oman, en martyr i förra århundradet. Historisk skizz of M. (Forts. från gårdagsbladet.) Mag:r Busk hade af Utterbom fått till sv ar, att om man ville sätta henne i det mörkaste hål, så lemnvade hon dock icke sina meningar... Hon förnekade döpelsens nödvändighet för barn, kallande det ett vattu-dop; de skulle först undervisas och så döpas, enligt Math. 28: 19. Predikningarne hade hon ingen uppbyggelse af och behöfde dem ej heller, ty hon hade invärtes uti sig sjelf både altare, predikstol och Guds ord till öfverflöds. Komminister Geringius, som äfven besökt henne, hade tilli nsistorium hade utsändt honom. omma i egenskap af on i ett flatt och utlåtit sig, att så länge han var prest, ville hon ej med honom hafva det ringaste att skaffa, och utfarit i grofva smädelser mot alla prester. Tilifragad om hon oftare önskade besök af honom, svarade bon: nej det gagnar till intet. På hösten samma år anmälde komminister Hedman i konsistorium att han som på befaltning besökt Öman och Utterbom en hel dag, hade förgäfves bjudit till att undervisa och öfvertyga dem. De hade sådant afböjt förklarande att de helst sago att ingen oroade dem, emedan de uti sitt nuvarande tillstånd funno den största själafrid och fö Ise. Hedman trodde att med deras förvarande i fängelse föga uträttades till det goda och hemställde om icke något i sådan syftning kunde inläggas i berättelsen till k. hofrätten, som möjligen deraf kunde bevekas att dem sgifvan. Konsistorium trodde ock att en adan framställning i vördsamma ordalag jord icke borde af k. hofrätten ogunstigt upptagas.. Men hofrätten tyckes hafva missbilligat konsistorii intervention såsom varande alldel idig. I Maj påföljande året (1743) upplyste kyrkoherden Hermonius konsistorium derom, att komminister Åhman någon tid besökt både Öman och Utterbom, men sade sig ej med dem något kunna uträtta och ville ej vidare Utterbom besöka för hennes svåra blamader. Från nyssnämnde tid och tills i Mars månad 1745 lemnades Öman i fred, men då ankom en ny skrifvelse till konsistorium från hofrätten med förfrågan huru långt med Ömans undervisning framskridit och med antydan att den humaniter, men med tjenlig ion borde påskyndas, emedan hans långar underhåll redan blifvit väl kostsamt. Konsistorium beslöt att k. hofrättens vömtåliga förordnande skulle i verket sättas, och presterskapet i S:t Nikolai med den tr ma undervisningen börja änyo. En v refter anmälde mag:r Stenbeck att han i äktet besökt Öman som då läst i Nya Testamentet; de hade samtalat om uppenbarelser, och huruvida några sådana omedelbart den tiden kunde gifvas, hvilket senare Öman ifigt försvarade, beropande sig pa Joels 2—28, ych då Stenbeck sökt att Öman i detta af