En vacker hufvudstad i et litet lamd. (Slut från tisdagsbladet.) Kompositionen föreställer, enligt ett tems ur Kalevala, Wiäinamöinens sång för der lyssnande menniskooch djurverlden, oct inlöstes af stadens unga fruntimmer för er summa af ungefär 5500 riksdaler. Frisen var ursprungligen ämnad att pryda första radens loger i det nya Thalia-templet. Teaterbolaget afsade sig dock, eget nog, denna gåfva och hon tillföll alltså universitetet. Det är alltså nu från dettas galleri, som Wiäinämöinens sångp helsar en välkommen, då man inträder i vetenskapens allvarliga lärosalar. Vi komma nu till universitetet och dess verksamhet och inflytande, icke i vetenskapligt afseende, utan i social och nationel riktning. Akademiens vetenskapliga betydelse har mycken likhet med Upsalas, isynnerhet idkas de naturvetenskapliga studierna med mycken ifver. Men en väsentlig skilnad, och det Helsingfors universitet till förmån, uppstår deraf att denna högskola är belägen i landets hufvudstad. Denna omständighet ger till och med den akademiska ungdomen en viss prägel af social betydelse. Kort efter universitetets flyttning till Helsingfors utvecklade sig vid detsamma ett ganska friskt litterärt lif, ehuru intvingadtinog små former. Det var då Runeberg, Nervander, Snellman m. fl. voro unga än. Af näon nationel tendens igenfinnes den tiden dock lott fa, om nägra spar alls; likväl förmärktes äfven då redan en viss opposition emot de föråldrade teoriernas herravälde såsom nogsamt af Runebergs Morgonblad kan ses; men till praktiskt ingripande i lifvet och omformning af allmänna opinionen hade ti den ännu icke mognat — då. De första åren af fyratiotalet gåfvo dock uppslag till ett nytt lif vid unversitetet. Hela Europa jäste af de vaknande nationalitetsidgerna. Då slog stålet rätt i flintan och en: gnista sprang upp — ovärderlig för Finlands folk. Det var nemligen det klara medvetandet af dess egendomliga nationalitet som då trädde fram i dagen. O, den som varit med om dessa första tider af ett vaknande högre lif! Huru svällde af ädla känslor