Aftonbladet – 17 mars 1868, sida 4

Penningställningen i utlandet. Huru länge skola de ytterst låga diskontosatserna göra sig gällande? är rubriken på en artikel i Economist, som vi anse oss böra reproducera. Räntan har, under de senare dagarne, stegrats något litet och, som det alltid vid sådana tillfällen är fallet, hafva många hängifvit sig åt den tanken, som skulle det nu vara slut på de närvarande utomordentligt låga räntesatserna. Men det torde vara nyttigt att sorgfälligt pröfva vår ställning och tillse huruvida en sådan åsigt kan hafva skäl för sig. — Vid alla sådana frågor måste trenne orsaker skärskådas: vårt kapital, vårt förråd af ädla metaller och vår kredit. Genom stort kapital tryckes räntefoten; äfvenså vid rik tillgång på ädla metaller; men god kredit stegrar diskonton; och om man icke fasthåller dessa tre faktorer klart för ögonen, så gagnar det till intet att tala om den ena eller den andra af dessa orsaker. Med vårt kapital förstå vi här icke något abstrakt; vi mena dermed de deponerade Jelopp, som äro i händerna på Londons vexelmäklare och bankirer. Dessa depositioner kunna utlånas och blifva utlånade; ju mer som finnes att utlåna, desto lägre blir räntefoten, förutsatt att andra omständigheter medgifva det. Här gäller frågan: hafva dessa depositioner ökat sig 1 någon större skala? Om alla bankerna i London, såsom i Förenta Staterna, voro lagligt förpligtade att offentliggöra sina bokslut, så skulle man med lätthet kunna döma i den saken; men då i alla fall våra privatbanker i landsorten icke offentliggöra sina resp. ställningar, så är det icke möjligt att åstadkomma någon fullständig jemförelse. Ett faktum är visst. För det första hafva depositionerna i engelska banken, och i London and Westminsterbanken sedan 1866 betydligt tilltagit. Men å andra sidan blefvo genom Overends och The Bank of London fallissementer öfver 10,000,000 kastade på marknaden. Misstroendets tider äro också alltid gynnsamma för de starka, men ogynnsamma för de svaga bankerna; den som 1866 hyste något tvifvel, drog sina penningar ur den lilla banken och lemnade dem efter all förmodan till London and Westminsterbanken, eller engeiska banken. Mycket af de medel, som nu äro tillgängliga för utlåning på de vanliga ställena i Lombard street, var förut deponeradt hos Overend, och mycket af de penningar, som nu i de stora bankernas berättelser figurerar såsom tillökning, befann sig då i de mindre bankerna. böra derför icke tro att hela tillväxten af depositionerna i de stora bankerna bevisar en verklig tillökning uti landets utlåningsbara kapital; en stor del deraf äro otvifvelaktigt framla kapitaler, som blott förflyttats till andra ställen. Man antager dock att sedan 1866, landets penningtillgång ökats genom blotta besparingar. Men landets affärsverksamhet är icke på långt när så vinstgifvande som vanligt. Det gifves för den skull icke så många medel till besparingar som tillförene. Det årliga öfverskottet, ötver hvilket affärsklasserna förfoga, är i förhållande ringa; handelns och industriens besparingar — en mycket stor del af hela landets — äro likaså ringa. Vi tro icke att depositionernai Lombard street från dessa källor ökats i någon stö mån, eller sjelfva tillökningen är af någon större betydenhet. Den enda för handen varande tillökningen, som är märkbar, förringas till sitt inflytande på penningmarknaden genom en dermed i förbindelse stående omständighet. Som vi här ofvan anmärkt hafva depositionerna i engelska banken ansenligt ökats, och för den skull måste ocksåreservfonden hållas mycket större. Enligt den 25 Februari offentliggjord status uppgick bankens skulder till omkring 25,000,000 .: Banken måste efter 1866 års erfarenhet hafva minst 7s i reserv, alltså 10,000,000 , så länge som dess debet håller sig vå denna höga ståndpunkt. Detta neutraliserar i! sjelfva verket den supponerade tillökningen i disponibelt kapital, som uppkommer genom ifrågavarande depositioner. Hvarje tillökning i utlåningsbart kapital sträfvar derhän att ä foten, men nödvändigheten af en större ri fond än vanligt, gör penningmarknaden mer känslig och benägen att inom kort stegra räntan. Allså, då tillökningen icke är särdeles betydlig och på detta sätt köntrabalanstras, så torde, eu-.