Aftonbladet – 17 mars 1868, sida 3

i:lcard. Henon har permission, men de öfrig r I representanterna af wenstern och af den li berala centern, bland dem äfven Havin oc Gueroult, röstade för lagens antagande. Or öl saken härtill förklarades af Jules Simor el Att venstern röstade ja, utgör icke, sad el han, ett bevis på, att man gillar den ny: utlagen — något sådant kunde icke falla nå ;s gon in — utan en protest mot det admini it strativa godtycklighetssystemet, som nu ändt. igen skall upphöra. I sjelfva verket hyll: n således dessa liberale samma åsigter son st Berryer, ehuru utgångspunkten för dem v e olika, hvaraf följden också blef, att de för ellade sitt ja och den senare sitt nej i urnan Såsom förut berättats, har lagstiftande ren bemyndigat generalprokuratorn att a -ställa åtal mot tidningarna Figaro och S ejtuation för förgripliga utlåtelser mot kåren e I Generalprokuratorn hade nemligen ansett de t ) bada tidningarna ha gjort sig skyldiga til I denna förbrytelse, men för att de skola kunna e låtalas, måste kammaren antingen sjelf taga I saken om hand eller också gifva generalpro1 d kuratorn tillätelse att anhängiggöra den inför domstol. Atalet hade blifvit beslutet i ett ministerråd, som bivistades af flera medlemI mar af majoriteten. Diskussionen hölls inI för slutna dörrar och om förloppet dervid I berättas följande. Bethmond och Picard uppträdde emot allt åtal. Den sistnämnde trodde dock, att, om åtal skulle anställas, det vore bättre, att kammaren sjelf åtalade. Baron I dHavrincourt, kejsarens kammarherre, förjordade deremot generalprokuratorns förslag, att åtalet skulle ske inför domstol. Hans Ital var af föga betydelse. Efter honom erIhöll Emile Ollivier ordet och anmärkte till Jen början, att Bethmond och Picard möjligen icke hade velat alltför kraftigt uppträda till förmån för Figaro, emedan nämnde tid(ning vanligenfvar gynnsamt stämd mot oppoIsitionen. Men han (Ollivier) kunde deremot utan att beskyllas för partiskhet lägga sig lut för tidningen, då! han alltid gått mycket lilla åt honom och till och med förklarat, att hans återväljande i Paris skulle, vara en offentlig immoralitet,. Talaren var af den tanken, att man borde lemna tidningarnas kritik fullkomligt fri och att kammaren icke borde besluta sig för att bemyndiga till åtal inför domstol. ITärvid erinrade han om tidningen Le Pouvoir (den redigerades af den beryktade Granier de Cassagnac) som år 1850 stämdes inför kammarens skrank, der( att hon yttrat, att den dåvarande lagstiftande kåren hade förlorat allt anseende. Tidningen blef fälld; men detta hindrade icke Billault såsom statsminister under Mornys presidentskap att säga detsamma om 1850 ars kammare. Kammaren måste i Olliviers tanke bemöta anfall utifrån dermed, att hon voterar goda lagar. Slutligen besvor han kammaren att icke bevilja det begärda bemyndigandet att åtala de nu ifrågavarande tidningarna, emedan man endast skulle nedsätta sig sjelf i allmänhetens ögon, om man gjorde det, och helt och hållet öfverlemna ig i regeringens händer. Olliviers tal blef icke utan intryck, och vid omröstningen förklarade sig 100 deputerade mot och ungefär 140 för bemyndigandet. Aftonmonitören för den 11 dennes börjar sin politiska revy med att ånyo framhålla de fredliga tendenser, som adagalagts af alla makter, och det goda förhållande, som råder mellan regeringarne, samt anser helsosamma följder häraf vara att vänta för förtroendets befästande och lugnets upprätthållande. De i Toulouse förefallna oroligheterna i anledning af kommunalmyndigheternas anordningar för inskrifningarne i det mobila nationalgardet tyckas icke ha varit så obetydliga, som Monitören låtit påskina. Den 10 dennes på aftonen sammanskockade sig på gatorna en mängd af de unge män, som reionsrådet hade att införa i rullorna. De logo sönder lyktorna på Capitoltorget, inträngde i ett polisvaktkontor och anställde der stor förödelse, skreko och förde oljud utanför gensdarmeriekasernen, plundrade magistratsarkivet, slogo in fönstren i marskalkspalatset o. s. v. Prefekten, som i början var frånvarande, telegraferade först kl. 2 på natten till Paris. Marskalk Niel svarade på frågan hvad som var att gö Vidtag genast kraftiga åtgärder! Två jägarebataljoner och ett batteri ryckte ut ur kasernen och handgemäng uppstod. En kastad sten krossade hakan på generalprokuratorn, och en soldat blef dödad. Militären gjorde många arresteringar. I Bourges, Vierzon, Orleans och Tours möter revisionsrådet äfven mycket, om också passivt motstånd vid inskrifningen. I Lyon deremot samt i ostoch norddepartementena visar sig befolkningen vida mindre motsträfvig mot den nya institutionen. Cassagnacerne söka efter sin vana med fördubblad oförskämdhet parera den förbittring, som uppstått mot dem. Följande stilprof ur de första raderna i Pays för den 11 dennes torde vara tillräckli Larmet afstannar och kopplet af de sex tidningar, som mattade ut sig med att jaga Pays, står andtrutet stilla. Libert6, Opinion nationale, Siecle, Avenir national, Revue des deux Mondes och Debats vända det ena efter det andra tillbaka in i sin hundkoja med sänkt hufvud och svansen mellan benen. Endast några små provinstidningar skälla ännu. I morgon skall allt vara ståndet. Och ändock ha vi hvarken fattat vi i hand eller tagit fram pistolerna ur deras fodr Vid denna konsert af utmaningar, injurier och förolämpningar har vår ridpiska lugnt fått hänga : qvar. Detta skedde, derföre att förståndet mognat våra tankar och föraktet bepansrat vårt hjerta. ENGLAND. Den 9 dennes antog underhuset till andra läsning biilen om parlamentsreform för Skoti: land. Det ser säledes ut, som om tillökningen i de skotska representanternas antalls skulle komma att gå igenom. I anledning : af en interpellation af Lewis afgaf inrikesministern Hardy i samma plenum en ovän-Js tad bekännelse, nemligen att han dagen före l: explosionen vid Clerkenwell hade erhållit unttelse om hvad som skulle ske, att han ste att man skulle föra ett krutkärl till fängelsemuren och gifva en viss signal. Ehuru regeringen blifvit varnad och fått kännedom till och med om detaljer, hade hon således icke förmått förhindra detta brott, som ko-l: stade flera personer lifvet. Ministern undskyllde sig med, att han trodde sig ha vidtagit tillräckliga försigtighetsmått. Den 10 dennes började underhuset diskutera den irländska frågan, men den nya pre-. mierministern vttrade sio icke då. Fiter ett