24,000 rdr, är allmänna mötesplatsen för iela den fashionabla verlden i den finska hufvudstaden. Restaurationslokalen, som jemväl kan begagnas vintertid, är prydd med fresker af den finske målaren A. v. Becker. Palrika statyer och statyetter samt en äfven öfrigt prydlig inredning, bidraga att göra lenna Iokal ganska inbjudande. Restauraören på stället betalar också ett ärligt arrende till staden af icke mindre än 8000 inska mark, 5400 rdr, — mycket nog i Helsingfors, då, om vi icke missminna oss, för Strömparterren i Stockholm ärligen erlägges endast 6050 rdr! Af allt detta kan nu väl ifven främlingen se att stadens fysionomi i allmänhet är glad. Föga prakt möter ögat, men en viss estetisk smak nästan öfverallt. Hvad dock i väsentlig mån ger Helsingfors prägeln af endast hufvudstaden i ett litet och till på köpet fattigt land, det är butikernas, handelsbodarnes enkla utstyrsel emot hvad t. ex. Stockholm har att uppvisa i denna väg. Väl räknar Helsingfors icke mindre än ungefär 200 handlande och mi hända öfver 100 butiker, och detta tyck nog bevisa en stor omsättning, men man är nöjd med mindre ståt, -då — man icke kan hafva det bättre. Totalintrycket af det hela är emellertid behagligt, och man glömmer kanske för lätt att man befinner sig i det fattiga Finland,, men man glömmer också vid anblicken af den lifliga rörelsen omkring sig — och detta hedrar såväl stad som land — att man promenerar norr om sextionde graden nordlig bredd, i ett land så föga kändt, och tyvärr innu mindre erkändt af utländningar, — och lock ganska väl förtjent såväl af att kännas som ock erkännas t. ex. framför nägra små ;yska furstendömen, hvilkas namn, tillhöriga irealen af en finsk socken, dock ofta göra