Aftonbladet – 17 mars 1868, sida 2

Afven andra kammaren har nu afslutat oehandlingen af hufvudtitlarne, sedan kamparen i går afton genomgått slutet af åtnde och hela nionde hufvudtititeln. Någoning synnerligen märkligt förekom icke under lenna del af förhandlingarne. Vi redogöra under riksdagsafdelningen för de beslut, som nnefatta afvikelser från statsutskottets förslag. Kammaren har i dag ånyo varit församlad ill plenum, dervid bland annat bevillningstskottets utlåtande rörande ifrågasatta äningar i bränvinstillverkningsförordningen rekommit till behandling. Åtskilliga röster höjdes äfven nu för nedsättning från 300 till 100 kannor af den tillåtna minimitillverkninsen pr dygn; men det kan betraktas såsom särdeles anmärkningsvärdt, att vid anställd votering 96 röster uttalade sig för det nu sällande stadgandets bibehållande, mot 47, som ! voro för nedsättningen. Detta resultat, vunnet i en kammare, som till så stor del består af representanter tillhörande allmogen, utgör ett glädjande bevis på, att erfarenhetens vittnesbörd om gagnet af en reform småningom gör sig gällande och vinner erkännande äfven på de håll, der man vid dess genomdrifvande ifrigast och ihärdigast bekämpade densamma. Hr Reutercronas motion om tillverkningsskattens förhöjning till 90 öre har, såsom våra läsare veta, blifvit af bevillningsutskottet afstyrkt. Häröfver beklagade sig nu motionären — men också han ensam — i kammaren. Han fann sig dock föranlåten att låta sitt ursprungliga förslag falla, och nöjde sig med att yrka en förhöjning af endast 5 öre per kanna, eller från 70 till 75 öre. Icke heller detta förslag understöddes af någon enda bland kammarens öfriga ledamöter, men bekämpades deremot af åtskilliga talare. Då talmannen gjorde proposition på bifall, svarades också ett så kraftigt ja, att det till och med öfverröstade hr Reutercronas eget mycket högljudda nej. Icke destomindre fann sig hr Reutercrona böra anhålla om votering, hvilken begäran, mottogs af skallande skratt, men naturligtvis måste efterkommas. Dervid bifölls utskottets förslag med ett hundra sjutton röster mot — tolf! Man finner af detta, beklagligen icke alldeles ensamt stående exempel, att någon tid ännu torde komma att förflyta, innan känslan för hvad som i dylika fall kan vara skickligt, blir så allmänt utbredd inom kammaren, att det icke längre ifrågakommer att bevära den talrika församlingen med voteringar likasom till strafl för att kammaren ej velat fästa något afseende på framstäldt yrkande. Enligt tillkännagifvande i dagens sammanträde förekommer dechargebetänkandet til behandling om lördag. TORNEN TUTKENOY VDA Rn AR