Aftonbladet – 17 mars 1868, sida 2

åste man i sanning beundra Helsingfors a framsteg och detta så mycket mera, som af stadens egna inkomster, i följd af de Iryga kostnaderna för kommunalstyrelsen, brandkären med redskap, inqvarteringstungan ke något synnerligt öfverskott kan päräknas för försköningar. Det är ocksa till större delen privata bolag som utfört dessa. Ibland Helsingfors publika byggnader utmärka sig, utom den redan nämnda nya teatern, flera för arkitektonisk skönhet, bland dem universitetet, riddarhuset och biblioteket. Den stora Nikolaikyrkan deremot, senatshuset och kejserl. palatset äro icke särdeles framstående genom sin formfulländning. Helsingfors vackra läge blir ännu vackrare genom de talrika trädgårdsanläggningar, som af enskilta bolag företagits i stadens omedelbara grannskap. Ulrikasborgs brunnspark med sina höga klippstränder, mot hvilka Finska vikens vågor, obehindrade af någon ski d, svalla i all sin ursprugliga kraft, lockade oc fordom talrika brunnsgäster, synnerhet från Petersburg, hitöfver. Dessa orientaliska sommarbe ha nu, i följd af de ryska pengarnes dåliga kurs i Finland, istan alldeles upphört, till stor afsaknad för stadens galanterihandlare. Men den vackra, från år till ar i fägring tilltagande parken står derföre ingalunda öde och tom. Ungefär hvad Djurgården är för Stockholm det är Ulrikasborg för Helsingfors, och den ver sommaren i staden qvarstannande allheten fyller, de blida Julioch Augustivällarne, icke allenast gångarne i denna vackra park, utan lemnar ej heller det idyliska Kaisaniemi (Karins udde) och det trefiga Thölö lottlösa. Till en beskrifning af Helsingfors hör vilare, att staden har förmånen af gaslysning