Aftonbladet – 16 mars 1868, sida 1

OBE I Bladen OCh I huset nr 32 Drottninggatan inM. Aftonblads-tryckeriet, Munkbrogatan vr 8 STOCKHOLM den 16 Mars, Såsom man torde minnas, företog sig för nägon tid sedan en medlem af franska lage stiftande kåren, hr de Kervåguen, att från kårens talaretribun framkasta ärekränkande beskyllningar mot flerx namngifna! franska tidningar. Han påstod nemligen, med åberopande af en belgisk flygskrift, att de tagit mutor af utländska regeringar för att verka i dessas intresse. Två af dessa tidningars hufvudredaktörer, hvilka äfven äro medlemmar af lagstiftande kåren, Gutroult och Havin, föreslogo då hr Kerveguen, jemte det de med förakt afvisade detta ohemula förtal, att låta en hedersdomstol undersöka saken och fälla sin dom öfver. beskyllningarnes befogenhet. Härtill samtyckte Kervåguen, och parterna utsågo hvar å sin sida personer, som skulle bilda denha Hedersdomstol under preJsidium af hr Berryer. Domstolen sammanträdde flera gånger och gick vid sin undersökning ganska grundligt till väga. Vittnen hördes, om vi ej missminna oss, icke mindre än 13, och af Kerveguen åberopade handlingar granskades. Dessa handlingar utgjordes af nägra bref, som befunno sig i qvarlåtenskapen efter en hr La Varenne, som aflidit i Paris och som en tid synes ha varit ett slags agent för italienska regeringen eller åtminstone uppburit penningar för att verka för hennes intressen i Paris. Resultatet af denna jundersökning blef, att domstolen på heder och samvete förklarade de framkastade beskyllningarne alldeles ogrundade. Man skulle tycka, att saken härmed borde vara slut. Men tidhingen Pays, som kallar sig journal de Vempire och är det mest ultranapoleonistiska af alla de officiösa bladen och hvars hufvudredaktör är Granier de Cassagnac, den beryktade medlemmen af lagstiftande kåren, kom nu fram med påståendet, att det fanns en :samling bref och handlingar, hvilka hedersdomstolen lemnat å sido och som skulle gifva stöd för beskyllningens riktighet i afseende på sex ansedda och sjelfständiga franska tidningar: Siecle, Opinion nationale, Journal des Debats, Liberte, Avenir national och Revue des deux mondes. Tillika förklarade sig Pays beredvillig att meddela dessa skrifter, om de nämnda sex tidningarne tilläte det och förbunde sig att icke anställa åtal mot Påys. De förtalade tidningarne samtyckte härtill, tvertemot hvad hr Granier de Cassagnac förmodat, och med spänd väntan motsåg den franska allmänheten de märkliga bevisens offentliggörande. Sedan medgifvandet hade blifvit lemnadt, drog det dock om några dagar, innan publicerandet egde rum, till följd af förvecklingar,som undertiden uppstått emellan hr Kervöguen och hr de Cassagnac, och till hvilka vi snart skola återkomma. Efter ett väldigt annonserande och puffande med feta stilar egde publicerandet emellertid rum den 7 dennes, och hvad finner man väl då? En mängd bref, som äro antingen rent af förfalskade eller med skicklig hand omstöpta eller förvrängda med den nedriga afsigten att kasta skugga på de sex tidningarne, men som äfven under denna förfalskade form icke innehöllo någonting märkligt. De anfallna bladen aftryckte genast de förment komprometterande skrifvelserna, hvilka skulle vara utdrag ur de af hedersdomstolen lästa brefven till La Varenne, samt hade icke svårt att bevisa de med dem vidtagna förfalskningarne. Redan det första af de meddelade dokumenterna var förfalskadt på ett sådant sätt, att det genast måste falla hvar och en i ögoinen. I ett bref, som skulle vara från italienska ministern Crispi och dateradt Palermo den 23 Juli 1860 förekommer följande strof: Vi ha kommit ifrån den tid, då vi behöfde tigga, att man skulle införa något i de stora tidningarne. I denna stund ha vi för oss: Siecle, Opinion nationale, Debats, Libert, Avenir nationale, Revue des deux mondes.. Ett materielt bevis på förfalskningen förelåg här genast, äfven för den mest oinvigde, ty den 30 Juli 1860 funnos hvarken Avenir national eller Liberte, af hvilka tidningar den förra började att utgifvas den 10 Jan. 1865 och den senare den 15 Juli sistnämnde ar. Hr Kerveguen hade, då han öfverlemnade dessa dokumenter till Pays, gifvit herr de Cassagnac ett certifikat, hvari han iklädde sig full ansvarighet för att afskrifterna voro fullkomligt öfverensstämmande med soner lerna. Emellertid hade förmödligen någoniperson, för hvilken Kerveguen hade visat en afskrift, fästat hans uppmärksamhet på att det här ofvan citerade brefvet bestämdt måste vara oriktigt, då två af de der nämnda tidningarne vid den ifrågavarande tidpunkten icke existerade. Hr Kerveguen skret då ett bref till herr de Cassagnac, hvari han förklaråde, att tidningarne Debats, Avenir national, Liberte och Revue des deux mondes aaf misstag blifvit angifna i Crispis bref af den 23 Juli 1860. bvarjemte han tillägger, att de. fyra tidningarne finnas omnämnda i åtskilliga andra papper hörande till La Varennes qvarlåtenskap, hvilka blifvit upplästa inför hedersdomstolen, och att cmisstagete sålunda icke gällde annat än nämnde bref. På detta bref fäste herr de Cassagnac intet afseende; han hade på det mest ärekränkande sätt utmanat sex liberala blad och då det dröjde något, innan de hunno förena sig om en gemensam förklaring, att han, utan att frukta åtal, skulle få publicera hvilka handlingar som helst, hvaraf han vore i besittning, hoppades att en sådan förklaring skulle uteblifva och att de ärekränkande insinuationerna skulle få qvarstå ovederlagda. Förmodligen hade hr Kerveåguen i det längsta hoppats detsamma. Men då den begärda förklaringen onsdagen den 4 Mars in optima forma aflemnades till Pays redaktion genom notarius publicus, måtte förlägenheten till en början ha varit mycket stor, isynnerhet hos hr Kerveguen, som, efter hvad det nu synes, skickat bud på bud till Pays att den borde dröja med publicerandet af handlingarne. Onsdagen och torsdagen gingo utan att någonting blef publiceradt; omsider — då otåighet till följd häraf förspordes hos allmänbeten — tillkännagaf Pays i fredagsnumret, att publikationen skulle ega rum lördagen d. 7 Mars, hvarvid troligen tillika afsetts att ingen vederläggning skulle hinna ske förr än bå måndagen. Men nu — sedan detta tillkännagifvande skett — skickade hr Kervåguen en notarius publicus till redaktionen af Pays med protest mot publicerandet af det bref, hvari Journal des Debats, Libert, Ave