Aftonbladet – 14 mars 1868, sida 3

uogora. a (Insändt.) Sanna eller falska grundsatser. In. . Jag anser det vara en (britisk) statsmam pligt, att, i inre såväl som yltro frågos hålla medelvägen mellan ytterligheter. Canning. Vårt påstående i en föregående uppsats. att opinionen för dagen icke är en myndighet, åt hvilken ledningen af samhällets ang lägenheter med trygghet kan anförtros, lärer väl icke behöfva någon vidlyftig bevisning. För att komma till denna öfvertygelse torde det vara nog att göra sig något närmare reda för hvad den s. k. allmänna opinionen i sjelfva verket är, huru den tillkommit, och i hvad mån den kan anses ega något sannt och tillförlitligt uttryck. Det innebär icke någon missaktning mot allmänheten om man säger hvad som ej kan förnekas, derest man vill vara uppriktig, nemligen att massan af folket icke blott saknar grundligare kunskaper, synnerligen i politiska frågor, utan ock, att den har hvarken tid eller håg att i dessa ämnen inhemta någon närmare kännedom. Men följden häraf måste uppenbarligen vara, att den stora allmänhetens omdöme, eller den så ofta omtalade allmänna opinionen, i de flesta fall blifver osjelfständig och vacklande. Visserligen! invänder man, men derför är det också pressens pligt, att upplysa och leda densamma. Låtom oss då tillse, om en sådan ledning verkligen kan blifva af den beskaffenhet, att de antydda bristerna derigenom afhjelpas. Med fullt och uppriktigt erkännande af den utomordentligt stora vigten af en fri press, våga vi likväl utan tvekan bestrida, att pressens inflytande på allmänna opinionen, hvilket otvifvelaktigt är ganska stort, alltid kan påräknas vara sådant, som man kunde önska. Det finns inga garantier — och detta bestyrkes af många sorgliga exempel — att icke allmänhetens begrepp kunna af pressen förvillas i stället för att upplysas, och att icke dess lidelser kunna så upphetsas och missriktas, att samhällets lugn och välfärd kunna sättas på spel, derest icke en makt funnes, tillräckligt stark, att vid sådana tillfällen afvärja olyckan. Och denna makt är regeringen. Huru långt dess rätt och pligt att ingripa i de allmänna angelägenheterna bör sträcka sig, äfvensom i hvad mån man kan och bör fordra att regeringen ställer sig i spetsen för de stora samhällsfrågornas lösning och för tillämpningen af de ideer, som det blifvit vårt tidehvarfs uppgift att genomföra, skola vi längre fram söka något närmare bestämma. Först måste vilikväl återkomma till det nyss fällda yttrandet, att pressens ledning icke lemnar tillräcklig ga— ranti för tillvaron af ett upplyst, rättvist och sansadt allmänt tänkesätt, kanske just då, är ett sådant som bäst behöfdes. Afven under antagande att pressen vure fri från alla inverkningar af enskilda intressen, af personliga förhållanden, af partiåsigter 0. s. v. — hvilket antagande emellertid måste medgifvas vara blott en from önskan — våga vi hemställa till pressen sjelf, om den alltid eger till sitt förfogande så mycken sakkunskap i alla förekommande ämnen, eller alltid hinner så mogot genomtänka alla omständigheter i hvarje fall, att icke understundom -— ja, rätt ofta — med bästa vilja . verlden, misstag blifva begångna, ej blott i uppgifter, utan ock i omdömen, Men nu tyckes det vara en allmänt vedertagen publicistisk grundsats — hvilken vi emellertid anse vara både småsinnad och oklok — att en tidning, för bevarande af sitt förmenta anseende och inflytande, icke annat än i högsta nödfall, får medgifva sig hafva begått något misstag, allraminst i ämnenas bedömande, utan hellre, då den ansättes, bör söka sin tillflykt i tomma svepskäl, och i vanställandet eller bortblandandet af sanna förhållandet, härvid, ofta till en otrolig grad, nen ej sällan med framgång, förlitande sig på läsarens okunnighet, tröghet och, svaga ippfattningsförmåga. Och detta är nu dem skola, der ,det allmänna tänkesättet skall vildas! — År det under sådana omständigeter underligt, att detsamma ofta blir skeft, racklande och oförståndigt, eller att något ulmänt tänkesätt rätt ofta i sjelfva verket j finnes till? — Men om nu också ett så lant verkligen alltid funnes; om, genom en underbar tillskyndelse, allmänhetens omdöme vore så upplyst och dess känsla så säker, utt det sanna, rätta och kloka härigenom ultid kunde urskiljas: huru skall då detta ipplysta, aktningsbjudande allmänna tänkeätt kunna vid hvarje tillfälle gifva sig tillvänna? — ÄAfvenledes genom pressen säger nan. Men detta kan ännu långt mindre: nedgifvas vara händelsen. Man ser ju alla lagar, att hvad den ena tidningen uppgifver ra en nästan alldeles enhällig mening, utör, enligt den andras försäkran, endast utrycket af ett litet, knappast nämnvärdt otteri. Det är dessutom en gammal, för wvar och en, som i dessa ämnen eger någon rfarenhet, välbekant sak, att när en åsigt. kall utbredas, eller när man vill vinna an— ängare för ett visst syftemål, så är nistam Mtid don företn Atgärdbn att uvtrifea Ana