Aftonbladet – 14 mars 1868, sida 2

Nöden i Amorika. Kapten John Ericsson skrifver till en härvarande bekant, med anledning af nöden ;? Norrland, jande ord: Såsom förklarint öfver min synbara likgiltighet att icke här i Amerika satt mig i spetsen för en allmär insamling till mina nödlidande landsmän : Norrland, ber jag få försäkra mina vänner att ingenting skulle kunna hafva förmått mig till en sådan uraktlåtenhet, om icke hä just nu är ett fasansfullt elände öfver hela unionen. Det vore icke blott fruktlöst utar äfven ogrannlaga, att under sådana förhalra E landen begära att amerikanarne skulle sä hjelp till ett aflägset land. Var god läs med följande utdrag ur tidningen New-York Herald för den 20 Februarin. Artikeln i New-York Herald har följande delse: vi ha icke sökt åskådliggöra den kroniska pauperismens väsen, huru stort och tillxande det onda än är och huru trängande nödvändigheten än är af kraftig handling för dess afhjelpande, utan att tala om och för den stora klass af hjelplösa och medömkansvärda fattiga, som den nuvarande inskränkningen i affärsverksamheoten beröfvat sysselsättning och gjort beroende af allmän och enskild välgörenhet. Mer än hundra tusen personer, som varit vana att genom ärligt arbete kaffa sig sitt lifsuppehälle, s sakna nu systtning här i staden. : En så allmän inerksamheten, en så vidkt arbets Ining och en af positiv nöd och lidande Allmän och enskild välgörenhet i hög grad bes attad för att förekomma ytterligt elände — håll från att bokstafligen svälta ihjäl. Enkild menniskokärlek, verkande utan att synas, den tysta välgörenheten af kyrkogångare, som med sin barmhertighet hålla en bättre och sannare predikan än som innehålles i alla larmande deklamationer af våra mest högljudda prester, uppsöka dessa medlidande förtjenande nödställda och afhjelpa deras behof. ott fasansfullt elände finns nu i hela staden. Tusentals menniskor äro nära att svälta ihjäl, och under dessa kalla nätter tränger kölden med förfärlig makt in i, deras oeldade bostäder. Taflan är dyster. Vi vilja ej längre dröja vid den. NOSARE EERO