Aftonbladet – 14 mars 1868, sida 2

ågon lindring i uppoffringar för tjenstens upti ehållande under riksdagstiden, som honom enligt aug åligger. 2. E Genom nådigt beslut i kommandoväg hade K.lu t den 11 Juli förlidet år, jemte det tvenne offiblifvit beordrade att, för öfvervarande afl4 ingsläger i trakten af Petersburg, dit af-År esa, förklarat sig vilja framdeles bestämma deras It eseoch traktamentsersättning, hvilket ärendelt fven blifvit, på föredragning af chefen för landt-v svarsdepartementet, i statsrådet den 3 derpålo Sjande September afgjordt. — Utskottet gör härid den anmärkning, att i kommandoväg ej borde 4 ehandlas andra ärenden än sådana, som afse rena erkställighetsåtgärder, och ingalunda med ett ommandomål möjligen sammanhängande frågor af annan natur i kommandoföredragningen inblandas, ch säger sig utskottet slutligen anse att, för dyika ärenden den lämpligaste behandlingen torde ara, att först anslagsfrågan i hvarje särskildt fall Ir statsrådet pröfvas, eller ock en viss. summa till lr i S mr isst uppgifvet släg af ändamål istatsrådet anordi as, hvarefter K. M:t i kommandoväg hade att värmare bestämma användningen af de anslagna nedlen. I 3. S Efter det Stockholms stadsfullmäktiges bered-1d ingsutskott föreslagit stadsfullmäktige dels inköp, lf lels expropriation af åtskilliga tomter i qvarteret vagerbärsträdet, förekom, vid ärendets behandling 1 108 nämnda korporation, att, efter det stadsfull-)i näktige med 41 röster mot 39 bifallit utskottets 1 vämnda hemställan, stadsfullmäktige derefter, med unledning af väckt fråga om tillämpning af 23 s1s k. förordningen om kommunalstyrelse i Stockwolm, förklarade sig anse detta ärende innefatta l1 råga om ett nytt företag, till bifall för hvilket skulle erfordras den i nämnda 8 stadgade qvalifi-a serade röstmajoritet af två tredjedelar af de afsifna rösterna! Uppå häröfver anförda besvä meddelade öfverståthållareembetet utslag, hv: nom, med stöd af 49 mom. 3 i nyssberörda förE ordning stadsfullmäktiges sistberörda åtgärd un-1 lanröjdes, med förklarande derjemte, att det ge-l: S t vom 41 röster mot 39 i frågan fattade beslut om bifall till beredningsutskottets hemställan skulle ända till efterrättelse. Vid ärendets härefter, på rund åter af öfver detta öfverståthållareembetets itslag från andra sidan anförda ytterligare besvär, skeende föredragning hos K. M:t, uttalade statssådet Lagerstråle, med hvilken förenade sig h. exe. srefve Manderström samt statsråden grefve von Platen .och Carlson den mening, att K. M:t, med indanrödjande af såväl det öfverklagade utslaget som stadsfullmäktiges beslut, måtte visa ärendet i hela dess vidd åter till stadsfullmäktige, på det utt dels sjelfva tvistefrågorna genom åtgärder för samman jemkning af de skiljaktiga meningarne måtte vinna en gågnelig lösning, dels förslag till föränIrad lydelse af oftaberörda 23 8 måtte komma under öfvervägande och till laglikmätig vidare behandling hos K. M:t i underd. anmälas, hvaremot hb. exc. justitiestatsministern, med hvilken åter statsråden Bredberg, Reuterskiöld, Lagercrantz och von Ehrenheim instämde, tillstyrkte, att K. M:t måtte, jemlikt 23 och 49 58 i k. förordningen den 23 Maj 1862, med undanrödjande af öfverståthål-:; lareembetets utslag låta bero vid stadsfullmäktiges i målet fattade beslut; H. M. konungen åter, som ansåg den ifrågasatta återförvisningen icke kunna leda till det dermed åsyftade mål, förklarade sig å anförda grunder ej finna skäl att göra ändring 1 det slut öfverståthållareembetets utslag innehöll. Sedan utskottet, beträffande detta ärendes behandling i statsrådet, fäst uppmärksamheten derpå, att detta vore första gången, efter det nya statsskickets införande, konungen begagnat sin i grundlagen stadgade rätt att, emot samtlige sina rådgifvares tillstyrkande eller åtminstone utan stöd af någon rådgifvares till protokollet yttrade mening, fatta sitt beslut uti en genom besvär under hans, pröfning dragen rättsfråga, förmäler utskottet sig så mycket hellre ansett sig hafva bort för riksdagen framlägga de resultat, hvartill utskottet, vid granskning huruvida konungens rådgifvare härvid i allo fullgjort de pligter grundlagen dem ålägger, kommit, som det möjligen skulle kunna befaras, att, om dylika förhållanden ofta skulle återkomma, statsrådets konstitutionella ansvarighet komme att i väsendtlig mån inskränkas, och möjligen blifva endast skenbar. Och yttrade utskottet derpå följande: Regeringsformens 9 stadgar, att statsrådets tillstädesvarande ledamöter böra, under ansvarighet för rådslagen till den påföljd, hvarom i 106 och 107 8S vidare stadgas, ovilkorligen till protokollet sina meningar yttra och förklara. Af den redogörelse för sakförhållandena utskottet här ofvan lemnat, visar sig, att den fråga, som förelåg till afgörande och jemväl af konungen afgjordes, var den, huruvida Stockholms stadsfullmäktige genom den af dem verkställda omröstning, som utfallit med 41 ja mot 39 nej, bifallit eller afslagit beredningsutskottets förslag om inköp af ofvanomförmälda tomter m. m., och utgången af denna fråga var beroende derpå, om stadgandet i 23 af förordningen om kommunalstyrelse i Stockholm, angående en röstpluralitet för vissa fall af två tredjedelar af de närvarandes röster, ärvid var tillämpligt eller icke. Hans excellens frih. De Geer och de statsrådsledamöter, som med honom instämde, ingingo ock ipröfning af nämnda stadgandes tillämplighet i förevarande fall och afgåtva i öfverensstämmelse med sin öfvertygelse erom sitt underdåniga tillstyrkande om upphäfvande af öfverståthållare-embetets utslag; hvaremot föredraganden hr statsrådet Lagerstråle och de ledamöter, som biträdde hans mening, utan att meddela något yttrande i den fråga, som var dragen under K. M:ts pröfning, tillstyrkte målets återförvisning till stadsfullmäktige. tskottet vill ke ingå i någon närmare granskning af de skäl föredraganden för detta sitt tillstyrkande anfört, men kan dock icke underlåta yttra, att utskottet icke funnit dem tillfredsställande, och att föredraganden synes hafva saknat all anledning att, utan något derom af parterna gjordt påstående och emot stadgarne i 49 8 af kommunalordningen för Stockholm, föreslå upphäfvande jemväl af stadsfullmäktiges genom omröstning i hufvudstaden ttade beslut. Emellertid anser utskottet, att, äfven om giltiga skäl för en återförvisning kunnat anföras, de statsrådsledamöter, som en sådan tillstyrkt, likväl varit pligtige att, sedan H. M:t konungen ej funnit godt framställningen härom bifalla, yttra sig i sjelfva saken. Af det förfarande, som nu iakttagits, har blifvit en följd, att endast fem af de nio statsrådsledamöter, som närvarit, ifvit konungen råd i den sak, hvari han fattat beslut, och att sålunda ärendet icke vunnit den utredning, som bort föregå detta beslut. Härigenom har äfven det anmärkningsvärda förhållande inträffat, att om man af protokollet vill göra sig underrättad om, hvilken mening den statsrådsledamot, som kontrasignerat konungens beslut, hyst angående tolkning af ifrågavarande för behandlingen af kommunalärenden inom Stockholm vigtiga stadganden, så finner man, att han icke i ämnet yttrat någon mening. Skulle detta förfaringssätt godkännas, kunde lätt i konseqvens dermed den praxis utbilda sig, att ett tillstyrkande af en preliminäråtgärd eller annan i mer eller mindre aflägsen gemenskap med det förevarande ärendet stående åtgärd komme att fritaga konungens rådgifvare från skyldigheten att afgifva yttrande i den sak, som af konungen afgöres. Af de skäl, som nu blifvit anförda, har utskottet kommit till den öfvertygelse, att ofvananförda r ett konstitutionelt statsskick vigtiga stadgande i regeringsformen icke vid behandlingen af ifråavarande mål blifvit vederbörligen iakttaget, och derför ansett sig pligtigt att om hvad deri förekommit lemna riksdagen kännedom, 4, 1 bestämmelserna rörande rang och värdighet för statsministrarne, statsråden, rikets herrar, serafimerriddare m. fl. hade K. M:t, uppå föredragning af chefen för civildepartementet, den 10 Januari innevarande år beslutit åtskilliga ndringar. Utskottet uttalar rörande dessa förändrinsar den åsigt, att visserligen de flesta i detta ämne hittills bestående förhållanden, som icke öfverensstämde med 34 R. F., hvari stadgas: att statsinistrarne innehafva rikets högsta värdighet och atsråden den närmaste derintill genom förbeförda beslut blifvit rättade, men anmärker, dels. tt man kunnat vänta, att detta beslut blifvit , stäldt i närmare öfverensstämmelse med grundlann ant rm genom dan åt rilomarsana had