tade nationers inre utveckling. De ha dock löst dessa uppgifter på. några få undantag när, hvilka mera betingats af vissa tryckande yttre förhållanden, än haft sin grun i någor framstående svaghet i folkkarakteren. Er på sådana skäl delvis hämmad snabbare utvecklingsprocess kan dock, enligt hvad histo: rien gifver vid hand, när lyckligare omständigheter inträda, godtgöras inom ganska kort tid. Emellertid bär de nordiska städernas utvecklingshistoria ef tydlig prägel af detta folkens mera kontemplativa skaplynne. Dt nordiska folken ha icke sträfvat och äflats med att lysa genom praktfulla städers anläggning. För dem voro och äro städerna medel, häfstänger, att höja sjelfva folkets välstånd och befrämja dess bildning, icke blott skapelser af nationel fåfänga eller herrSkarenyck: Vi undantaga S:t Petersburg, skapelsen af Peter den Förstes för Sverge så olycksbringande snille, men vi anse icke heller ryssarne för ett nordiskt, utan för ett orientaliskt folk. Hvad nu särskildt Finland, hvarom frågan här gäller, vidkommer, så bör man först taga I betraktande, att i våra dagar städernas ställning till folkens sociala Hf öfver hela verlden undergått en stor förändring, som i betydlig mån närmar sig nordens ursprungliga uppfattning. Det är som skulle en flägt af wmerikansk verldsåskådning ha inverkat på de suropeiska folken. Städerna betyda på långt när icke så mycket i och för sig sjelfva, som ordom. Utvecklade förbindelser och en större nternationel rörelse och inverkan ha fastmera, om vi få begagna oss af ett handelsuttryck, rjort städerna till agenter folken emellan. Då det gäller att bedöma en orts. vigt och betydelse för sitt land, frågas det i allmänet numera icke om den är stor, folkrik m. n., utan frågan gäller i hvilken mån representerar denna stad sitt folks allmänna lif i let ena eller andra afseendet. Vår tid utnärker sig nemligen å ena sidan lika mycket senom sitt sträfvande att decentralisera det allnänna lifvet, hvad administration och poliik vidkommer, såsom af den öfverhandta