Aftonbladet – 13 mars 1868, sida 2

— och staden vinner, ju förtrognare man blir med dess lif och seder. Helsingfors är en ung stad. Väl anlades densamma redan af Gustaf Wasa vid Wandaäns mynning, en half mil at nordost och flyttades till sin nuvarande plats ungefär hundra är derefter, i medlet t af sjuttonde arhundradet. Men de få minnen af någon vigt, som den har att bjuda uppå, göra dess äldre historia föga intressant. Staden, ehuru fran början favoricerad och ämnad att bl sitt vis å vis Rewals konkurrent i handeln på Ryssland, mäktade emellertid icke höja sig till någon större betydelse inom detta gebit — och något annat kom tillsvidare ic Det är först närmare tvåhundra år se som Helsingfors börjar gå uppåt med ra steg. Sedan år 1812 bestämdt till säte för finska regeringen, blef staden detta äfven år 1819. Icke ett fullt artionde härefter eller 1828 flyttades jemväl universitetet efter Abo brand derifrån bit. Ryssland trodde sig spinna en särdeles fin politik, da det flyttade styrelsens säte ifrån det Sverge så nära belägna Åbo, från Minnenas stad, till det da jemförelsevis likgiltiga Helsingfors. Den czariska politiken misstog icke i alla afseenden. Hon flyttade der å universitetet. Detta var nog praktiskt fran en absolut mot-svensk ständpunkt betraktadt,. ty det är längre från Helsingfors än från Abo till Stockholm och Upsala. Men oaktadt geografien i värt tidehvarf trädt i ett alldeles nytt stadium hvad afstånd vidkommer, och dessa följaktligen icke mera betyda så mycket som fordom, så kan likväl icke nekas, att Helsingfors är mindre svenskt än Åbo: det är deremot mera finskt än Aurastaden och detta i, mera än ett afseende, ehuru allmogen i Åbo-trakten talar finska. Helsingfors finska befolkning är oc i jemt tilltagande, och medan man ännu ä fyratiotalet högst sällan hörde ett finskt ord på gatorna eller af den tjenande klassen, hör detta deremot nu till de allravanligaste företeelser. Man bör härvid besinna att Helsingfors är