Aftonbladet – 13 mars 1868, sida 2

gande selvgovernments principen och de moderna naåtionalitetsiderna nogsamt framgår, som den å andra sidan af alla krafter arbetar uppå att å vissa lämpliga platser centralisera vissa facer af nationernas inre framatskridande. Vidare bör man taga i beräkning, att i Nordens vidtutsträckta och glest befolkade länder sällan någon stad kan i sig förena alla vilkor för att kunna vara sitt land: emporium i alla afseenden. De merkantila intressena uppsöka vanligtvis en annan plats för sin verksamhet i stort än de veten liga, åtminstone bestämmes deras centr tion å någon viss ort af alldeles andra motiver. Det rent politiska lifvet utvecklar sig naturligtvis i främsta rummet i ett lands s. k. hufvudstad och de administrativa intressena träda gerna i dettas fotspår. Isynnerhet gäller detta i länder med ännu outvecklade kommunikationer och till dessas natur hör Finland utan gensägelse. Helsingfors fysionomi saknar, ty staden är hvad handeln vidkommer den tredje i ordningen inom landet, alldeles detta uttryck af merkantilt lif som t. ex. trycker en allt annat nivellersnde stämpel på Wiborg och äfven ser gamla Åbo stad en viss, bestämd prägel. Helsingfors har nemligen en ganska ringa ;xport, och en i det stora hela obetydlig r lerirörelse (2738 läster inklusive 10 äng jartyg). Dess handel bestär förnämligast af n stor import. En ill He mling som kommer ngfors vet i början icke hvad han inka om staden annat än att dess ett af de vackrare i Europa, att den väl byggd och ser särdeles ung ut — kanske man till och med märker en viss rådska i dess utveckling. Det inre lifvets pestämmande momenter göra sig icke genast sa tydligt gällande, som i de flesta andra städer af samma rang. Väl ser man talrika miformer, något militär också och en artig ängd embetsmannakokarder, men intet at lessa elementer är på ett bestämdt sätt öfvervägande. Snart orienterar man sig dock