Aftonbladet – 12 mars 1868, sida 1

att qvinnan 1 alla Uder 1 Sverge atnjutit en mera på sann aktning grundad samhällsställning än i de flesta andra europeiska länder samt att vida mera frihet var henne förunnad här än annorstädes. Men denna frihet utsträckte sig icke till fri arbetsrättighet. En sådan kom egentligen icke heller i fråga ty seden icke allenast icke fordrade utan till och med förbjöd densamma i de flesta fall. 3 Våra dagars verldsåskådning har härvidlag förändrat mycket. Seden tolererar icke allenast det qvinliga arbetet på en hel mängd verksamhetsfält utan ett ljusare allmänt rättsmedvetande fordrar, såsom vi af det föregående ha sett, till och med en fullkomlig likställighet med mannen i allt hvad tillträde till arbete vidkommer. Låtom oss nu se huru det qvinliga arbetet under de bestående koncessionerna gestaltat sig. Att hufvudsumman af qvinnans arbete i Sverge faller inom jordbrukets område är naturligt, det är dessutom samma förhållande i nästan alla länder, och i detta afseende skola vi derföre inskränka oss till blott statistiska uppgifter, bortlemnande alla reflexioner. Deremot skola vi egna mera uppmärksamhet åt de utom jordbruket stående arbetsslagen, till hvilka qvinnan dels vunnit, dels sträfvar att vinna tillträde. För att en slutsats skall vara riktig böra prämisserna jemväl vara riktiga. Vid kalkyler, som ha statistiska siffror till grundval är dessa siffrors pålitlighet det allra vigtigaste momentet. Nu ha vi för Sverges befolkningsförhällanden ganska tillförlitliga uppifter i statistiska centralbyråns berättelse för åren 1856—60, men dessa kunna ju anses för gamla. Vi ha nyare uppgifter, komerskollegii berättelser af 1865 och 1866, ja det har lyckats oss att vid enskilda verk få notiser och sifferuppgifter som gå ända till slutet af 1867, isynnerhet hvad Stockholms stad vidkommer; men vi kunna icke neka till att vi i många stycken hufvudsakligen lita på ofvannämnda om än nu något föråldrade berättelse för åren 1856—60. Sverge har sedan denna tidpunkt gått ett stort steg framåt genom sina utbildade kommunikationer, men detta har mera inverkat på industriens och handelns utveckling än spår deraf kunna skönjas i något slag af befolkningsfluktuationer. För qvinnans ställning specielt ha jernvägarne gjort föga, utvecklingen på detta fält har just icke gått pr jernväg, ehuru vi ingalunda vilja neka att den svenska qvinnan på senare år betydligt, såsom det heter, arbetat sig upp. Men Sverges långsamma befolkningstillväxt ger säkra och omfattande statistiska siffror af en 5 eller 6 års äldre dato inom här ifrågavarande ämne nära nog samma värde som nyare siffror, föga förändrade i alla fall, kunna ega. Vi skola dock längre fram och, interfolierande på rätt plats, köra fram med hela det lätta artilleriet af de nyaste siffrornas bevisande kraft. Vi nämna här blott ännu att medan åren 1861 till och med 1866 Sverges årliga befolkningsstegring i medeltal var något öfver 40,000 individer, eller 1,1 proc, af hela invånartalet, så var stegringen, med år 1864 till beräkningsgrund: i Norge .. OC. i Danmark P i Preussen .. i Frankrike, i England och Wales 12,0 i Skotland............ ,9 medan i Irland, i följd af den starka utvandringen, en årlig minskning af 12,02 proc. i befolkningssiffran egde rum. Sverges folkmängd ökas således i tre gånger högre proportion än det kejserliga Frankrikes, men i resp. 12 och 55 gånger lägre skala än Englands och Skotlands. Den senaste allmänna folkräkning som i Sverge företagits meddelar oss sina resultater ända till slutet af år 1860. Hvad nu vid jordbruksnäringen sysselsatta qvinnor vidkommer ha naturligtvis sedandess icke synnerligen maktpåliggande förändringar egt rum, utan blott de som befolkningens tillväxt i allmänhet föranledt. Ar 1860 räknade Sverge enligt statistiska centralbyråns berättelse 154,413 vid jordbruket sysselsatta qvinnor, deraf endast 932 voro gifta. MHustrur till Nr komma i denna summa naturigtvis icke i fråga utan endast sådana som verkligen sjelfva underhöllo sig genom arbete i denna branche. Ofvannämnda summa fördelar sig sålunda-på landsbygden: Qvinkön. UMankön. Ha Jordegare 21. 186,342. 168,966. Arrendatorer 3,589. 8 —36,095. 33,019. Nybyggare ....... . 128. 4. — 4,290. — 3,897. Bitraden vid landt. bruket.........s..n 140,014. 890. 165,775. — 32,033. Trädgårdsskötsel... 106. — 1,724, — 1,026. Mejerirörelse och djurskötsel utan jordbruk... 358. 1,178. 919. Fiskare utan — 4579. 3519. 5. Summa 153,785. 930. Stadsbefolkningen inom denna arbetsfer belöpte sig af lättbegripliga skäl endast till 628 qvinnor, deraf 2 gifta, emot 3421 män, af hvilka dock 2394 voro gifta. Hvad vid ofvanstående uppräkning med fog väcker uppmärksamhet är att medan af de såsom biträden arbetande männen 19,3 proc. äro gifta, de qvinliga biträdena, i numerärt afseende nästan lika starka, knappast erbjuda 0,22 proc. gifta personer. MHäraf kan ses hvilket ofantligt antal Öögifta, oförsörjda, qvinnor det är som vid jordbruket finna sin, om ock ofta nödtorftiga, bergning. I jemförelse härmed försvinner för den stora massan af qvinnor betydelsen af nästan alla andra arbetsfält till en relativ obetydlighet. Ett sådant förhållande gäller naturligtvis för alla företrädesvis agrikulturländer, då deremot t. ex. England år 1861 vid sitt åkerbruk sysselsatte blott 378,802(?) men genom sin industri 1,565,889 qvinnor. Men det öppnar sig allt flera och flera nya arbetsfält äfven för vinnan. Dessutom är det icke massan af irekt arbete som frågan här gäller, utan dettas sociala betydelse och såsom egande en sådan betydelse visar sig qvinnans arbete en nu redan på bra många verksamhetsfält. Med fara att förefalla öfverdrifvet systematiserande måste vi dock äfven härvidlag urskilja två slag af arbete, nemligen den obildades och den bildades arbete. Till det förstnämnda behöfver personen endast god vilja och kraft att förrätta någon syssla, det sistnämnda arbetsslaget deremot förutsätter städse hos den utöfvande en förut förvärfvad kunskap eller färdishet. med andra