Aftonbladet – 10 mars 1868, sida 2

nosre andamal, an all vara tll nytta eler öje för åtskilliga af Stockholms invånare, faller det af sig sjelft, att statsanslag för deras understödjande ej kan ifrågakomma. Men så blef frågan icke uppfattad då anslag af rikets ständer beviljades till de nu föredragen; och det synes som den ej heller kunnat så uppfattas at Stockholms stadsfull-: mäktige eller af motionären, hr Kinmanson, emedan dessa i sådant fall svårligen skulle framkommit med begäran om statsanslag för ändamålet. Emellertid kan icke nekas, att frågan ej blifvit med den fullständighet, som varit önsklig, framhällen till hela sin stora I vigt och betydelse; och det är häruti man; utan tvifvel har, å ena sidan förklaringsgrunden till sakens utgång i statsutskottet, men å den andra också anledning till det hopp att, om uppmärksamheten fästes åa frågans stora nationella vigt, utgången i kamrarne skall blifva lyckligare. j Ett af en nations vigtigaste intressen är att af det bildningsarbete, som pågår inom densamma, så litet som möjligt går förloradt och så mycket som möjligt kommer hela nationen till godo. Denna hushållningsregel blir af dubbel vigt för en liten nation, sådan som vår, emedan den dels har mindre råd att förlora något, dels måste söka att genom en förhöjd intelligens uppväga den öfverväldigande tyngd, som de stora bildade nationerna eljest, äfven på det andliga omradet, lägga i vågskålen genom sin numeriska öfvervigt och sina rikare hjelpkällor. Inom vårt land göres mycket för att utbreda elementära kunskaper till alla samhällsklasser, att sätta hvar och en i tillfälle att vinna de speciella insigter, som erfordras för hans blifvande lefnadsyrke, och äfven att på allt möjligt sätt underlätta deras sträfvanden, som vilja mera uteslutande egna sig åt vetenskaperna. I detta allt spåras ett lifligt bemödande att tillgodogöra nationens andliga krafter och en omsorgsfull sträfvan att lemna den nuvarande generationens bildningskapital ej blott oförminskadt utan ansenligen förstoradt till den efterföljande. Men i ett afse-l. ende låta vi en betänklig misshushällning med vårt andliga kapital komma oss till last, deruti nemligen att så ringa åtgöres för att sätta dem, hvilka skola vara bildningens fr sta representanter i landet, vetenskapsmännen, i närmare beröring med den kunskapsbehöfvande och kunskapstörstande allmänheten. Påföljden häraf blir icke blott den att vetenskapens resultater ingå i den all-l. männa bildningen endast långsamt och gel: nom mellanhänder, hvilka ofta äro långt ifrån att vara sitt uppdrag vuxna, utan ock att: det stora bildningsarbete, hvarigenom vetenskapsmannen sjelf utvecklar sig, utvidgar sitt vetande samt bringar detta till allt större klarhet och fullkomning, så godt som helt och hållet går för allmänheten förloradt. För att fylla denna lucka i våra bildningsanstalter fordras en sådan institution för populära föredrag som den ifrågavarande. F igenom inbjudes vetenskapsmannen och sättes i tillfälle icke blott att göra sina medborgare delaktiga af de nya sanningar, till hvilkas framdragande i ljuset han ma kunnat bidraga, utan äfven att låta dem följa honom steg för steg, om också endast på något afstånd, i det själsstärkande och själsodlande arbete, genom hvilket han sjelf söker sanningen; och för allmänheten är det en omätlig vinst att, genom denna omedelbara beröring med vetenskapsmannen, få hemta sin kunskap närmare källan, i stället för att, såsom nu ofta måste ske, söka den i aflägsna, under loppet alltmer grumlade och utspädda flöden. En invändning, som härvid gör sig sjelf, är att det bildningstillfälle, man sålunda veJat bereda, endast kan komma det jemförelsevis ringa fåtalet åhörare vid föredragen till godo, under det att den stora mängden bildningssökande i landet saknar all utväg att betjena sig deraf. Men härvid komma vi till den för vär nationella bildning vigtigaste sidan af saken. De muntliga föredragen, hvilka äro ett nödvändigt medel för att framlocka vetenskapsmannen ur hans isolering och förmå honom att direkt ingripa i det stora arbetet med nationens odling, utgöra likväl icke ensamma institutionens mal, utan detta ligger ännu mer uti den litteratur af äkta, gedigen halt, som genom föreläsningarne skall framkallas eller, om man så vill, framtvingas. Denna litteratur, grundlig till följd af ämnet och den vetenskapliga behandlingen, men genom den omsorgsfulla beredningen och det populära framställningssättet ändock fattlig och njutbar för en och hvar, skall sedermera utbreda sig öfver landet, undantränga den litteratur at dålig eller underordnad halt, som nu i så ymnigt mått sättes oss i händerna, samt äfven i afseende ä den värdefullare litteraturen lemna oss en fran inhemsk rot uppsprungen i utbyte mot hvad vi hittills måst nästan uteslutande hemta från främmande folk. Det behöfver knappast erinras huru en institution sådan som den ifrågavarande måste återverka välgörande på vetenskapsmannen sjelf. Under sitt mödosamma arbete med beredelserna till föredragen, dervid det gäller att utan eftergift af grundligheten framställa de vetenskapliga sanningarne så enkelt, att de kunna uppfattas af den i vetenskaperna oinvigde, tvingas han att låta sina tankar och åsigter undergå en ytterligare skärseld; från detta arbete skall han alltid medföra en helsosam erinran derom att han icke rätt fattat sanningen förr än den framstår för honom så klar att han lätt kan meddela henne äfven åt andra; och genom den innerligare beröring, hvari han medelst föredragen kommer till vårt folk, stärkes hans kraft och hans tillförsigt att stå fast på den nationella grunden samt motstå det eljest öfvermäktiga inflytandet från de stora nationerna. Afven på språket, synnerligen det vetenskapliga, skola föredragen och den isammanhang dermed stående litterära verksamheten utöfva ett välgörande inflytande, samt mäktigt bidraga dertill att vår litteratur en gång skall förena nordbons djup med fransmannens genomskinliga klarhet. Genom det anförda hoppas vi det skall visa sig, att förevarande fråga, långt ifrån att, såsom statsutskottet antagit, vara endast af lokalt intresse, tvärtom har den största nationella betydelse, och att den ifrågavarande institutionen icke nu kan öfverlemnas ensamt åt den kommunala omtankan i hufvudstaden, utan att med detsamma neddragas från sin högre bestämmelse att vara en ati ket. Till följd häraf måste ock och den första grundläggningen initiativet ske af staten, Sh bildningsanstalt för hela svenska folEAA AA en mo 4 pe