Aftonbladet – 10 mars 1868, sida 2

John Ericsson bedömd af en engelsk ingeniör. (Ur Tidskrift i Sjöväsendet.) Mot slutet af sistl. år utgafs i England andra upplagan af ingeniören John Bournes förträffliga Afhandling om skrufpropellern, propellerfartyg och dertill hörande ångmaskiner. Uti mledningen, som till stor del utgöres af granskning af den afdelning vid senaste ce positionen i Paris, som omfattade härtill hörande ämnen, förekommer ett uttryck, som förtjenar att citeras, da det kommer från en utmärkt skicklig och kunnig engelsman. Sedan han omnämnt Englands och Frankrikes afdelningar, fortfar han: De andra nationer, som utställt maskiner vid Parise expositionen, visa intet angående propellermaskiner, som förtjenar ringaste uppmärksamhet. Det enda undantaget är Sverge; en liten omvänd propellermaskin från Motala verkstad måste, antingen deri införda för änndringar blifva efterföljda eller icke, ingifva aktning för konstruktörens talanger. Ganska intressant är den i boken förekommande jemförelsen emellan John Ericsson och Francis Smith, de båda män, hvilka återväckte till hf och bragte till användbarhet det gamla förslaget att begagna undervattenspropeller, ett förslag, som 20 år före den tiden försöktes af Samuel Owen i Stockholm, och den uppdragna jemförelsen är mera opar tisk än man vanligen far höra af landsn till Smith. Bournes säger: Då man jemför John Ericssons och Francis Smiths förtjenster med hvarandra synes det mig, att Ericsson har fördelen af mekanisk förmåga och Smith af ihärdighet. Den förre var, innan han befattade sig med skrufven, en kunnig ingeniör; den senare blott amatör med be hof af att lära sig allt utom den ledande ideen. Ericssons mekaniska resurser gåfvo honom medel att öfvervinna svårigheter, hvilka för Smith voro oöfvervinneliga, så att han derföre måste antaga de metoder, som vid början af hans företag begagnades af maskintillverkare, under det att Ericsson deremot kunde förkasta sådana och i stället sätta andra, som hans uppfinningsförmåga ingaf honom. lunda måste Smith för att uppdrifva skrufvens hastighet finna sig i att begagna utvexling, emedan sådant föredrogs af ortodoxa maskinister; Fricsson återigen förkastade dylika dogmer och förenade maskinen direkte med propellern. Såsom kändt är uttogs Smiths patent den 31 Maj 1836, Ericssons den 13 Juli 1836. Första profvet med Smiths försökbåt företogs samma dag patentet är dateradt; Erics sons första propellerbåt profvades på Themsen den 30 April 1837. Kort derefter förevisade han den för engelska amiralitetet, men utan resultat, enär några af lorderna emotsägo arighet att kunna styra ett fartyg med drifkraften så akterligt anbragt. I September samma är gick Smith till sjös med sitt lilla fartyg och visade genom upprepade försök, att det inkast som blifvit gjordt mot sons förslag, åtminstone icke gällde vid s Ericssons fartyg synes dock hafva varit kraftigare än Smiths och mera fulländadt till sina mekaniska detaljer. ln öfversigt af John Ericssons hela bana afslutar Bournes med följande smickrande och sanna ord: Sädana äro några af de förnämsta tilldragelserna i John Ericssons lefnadslopp. Bland nutidens ingeniörer intager han säkerligen det allra första rummet och till efterkommande skall han lemna ett namn, som aldrig skall dö. Att ega tillgång till en sådan mans tjenster måste utgöra en grundval, hvartill en nation kan lyckönskas, och Ameika kan aldrig glömma att Ericsson, vid en k k tidpunkt i dess historia, framträdde lik en annan Archimedes, och genom sina nillrika anvisningar räddade landets flotta från att tillintetgöras. Ericssons exempel visar, huru mycket en man kan göra att kullkasta de gällande systemerna för sjökrigs förande och att tvinga