Aftonbladet – 9 mars 1868, sida 2

IFCUSSLAUPISE. EKONOMISKT. En ganska vigtig principfråga, som varit mycket omtvistad, synes ändtligen hafva funnit en tillfredställande lösning. Den är i sig sjelf så enkel, att något tvifvel om en riktig uppfattning ej gerna bort kunna SPPa komma. Icke destomindre hafva många kloka och redbart tänkande män härutinnan stannat i olika åsigter, men hufvudanledningen härtill torde utan fara kunna antagas hafva varit den, att man uti det enkla velat söka någonting mycket konstigt och på denna väg har man lyckats aflägsna sig från det enda sanna och rätta. Frågan gällde huruvida riksbanken borde anses skyldig infria sina förbindelser efter samma grunder som igenfinnas icke allenast uti det allmänna rättsmedvetandet utan äfven uti allmän lag. Bankofullmäktige, som alltid äro förvånade då någon begär att riksbankens sedlar skola invexlas af riksbanken, hade, då dylika framställningar förekommo vecka efter vecka sistlidne höst, ansett klokheten bjuda besluta att, till silfoerutvexlingens förhindrande, låta utlemna .smärre silfvermynt. Detta välvisa beslut saknar för tillfället all annan betydelse än den som med rätta måste tillerkännas bankofullmäktiges åsigter, om hvad som bör anses tillhöra ett godt bankväsende. Men bankoutskottet ansåg sjelfva beslutet så märkvärdigt att det borde underställa riksdagens pröfning och af denna anledning anmäldes saken för kamrarna med det tilllägg att utskottet icke ansåg det väl öfverensstämma med riksbankens kredit och anseende. Som allting här i landet hänföres till personliga motiver och man blott undantagsvis får se sjelfva sakfrågorna diskuterade, så förklarades denna bankoutskottets anmälan vara en prickning,. Det var således hufvudsak att göra frågan till en ömtålig fråga, en fråga som icke borde utredas, utan lemnas derhän. För detta ändamål inblandade man det så kallade privatbanksintresset och dikterna om myntexport för andra ändamål än skulders liqviderande. Riksbanken borde skyddas, ja nästan tagas under armarna och detta skulle uträttas af den allmänna opinion, som vissa tidningar tillaga och slutligen med stor förnöjelse uppduka. Den grundliga pröfning, frågan i bada kamrarna undergått, har lagt i dagen på ett alldeles ovederläggligt sätt, att anledningen till silfverexporten varit spanmålsimporten, samt att myntadt silfver utskeppats, emedan myntadt silfver är det enda banksedelhafvaren är berättigad att erhålla, och att bankofullmäktige funnit angenämare låta andra exortera silfvermynt för att samtidigt sjelfva ör riksbankens räkning importera silfver, än att sälja vexlar till rimligt pris. När det tillfälliga behofvet var fyldt, så afstannade utskeppningen och när behof åter uppstår af likartad orsak, så kommer utskeppning af silfver ånyo i fråga, det ligger i sakens natur och kan ej genom några konstgrepp före kommas. Fördelen af bankofullmäktiges be— slut af den 19 December 1 vore, i fall detsamma hade kommit att tillämpas, att ådraga den eller de banksedelhafvare som erhöllo småmynt en förlust af högst en och en half frn men sannolikt ej i medeltal öfver en alf procent. Riksbanken gjorde sjelf ingen annan vinst än den som skulle ligga uti det afskräckande, att banksedelinnehafvare ej med visshet kunde påräkna erhålla full valuta för riksbankens förbindelser. Olägenheterna fick leremot allmänna rörelsen uppbära. Importen betalas antingen genom af importören. för varuafsändaren öppnad kredit å någon större vexelplats, eller genom att medgifva varuafsändaren utställa vexlar på importöken sjelf antingen i utländskt mynt eller i svenskt mynt. Sker liqviden i utländskt nynt, så måste importören löpa den med vexelköp i utländska valutor förknippade risk. och kostnad. Sker liqviden här hemma efer utländskt mynts evalvering till svenskt i nlighet med dagens kurs, så är det en ren illfällighet om importören kan undgå kursörlust. Det tredje sättet eller att importöen accepterar vexel i svenskt mynt betalbar ler importören bor är ojemförligen den biligaste betalningsmetoden. Hvad som blir illigt för importören lindrar prisen för kon) Den 21 Dec. utgjorde kassan i myntadt silfver hela specier.........,.. rdr rmt 2,239,200 halfva 8peCiebs mosa. 75,000 F Nan BEE .. 245,400 åttondiedels specier. 307,800 och uti sextondedels specier............... E Besynnerligt att vid en sådan kassaställning vilja företrädesvis se småmyntet exporteradt!